känns tungt ibland..

Ja vart ska jag börja.
Flera kvällar har jag suttit och försökt skriva men det har bara satt stopp i huvudet. Tänkte att jag skulle göra ett ordentligt försök idag att få ner några rader i bloggen.

Den senaste tiden har varit en riktig pers i vårt hem.
Usch jag mår dåligt av att tänka på det. Nu när jag tänker efter kan jag inte förstå hur jag orkade gå igenom allt och fortsätta utan att gå in i väggen.

Allt började med att jag och Hanna vaccinerade oss. Vi blev lite dåliga med måttlig feber och jävligt ont i armen. Dagen efter fick Fredde en ordentlig panikångest attack Eftersom han är riktigt sjukhus rädd så var det inte det lättaste att få honom till doktorn. Han skrek och gapade samtidigt som han grät och mådde dåligt. Stora, starka Petra fick kliva fram och ta skiten. Samtidigt som jag försökte lugna honom så skulle jag se till att Hanna och Elli inte blev rädda och oroliga plus att dom skulle hålla sig ur vägen för Fredde annars hade han bara skrikit ännu mer på dom och mig.
Vi fick åka in till psykakut och prata med dom. Eftersom Fredde inte kan sitta ner i ett väntrum pga sjukhusrädslan så fick jag prata med dom så vi fick vänta utanför. Vi fick piller till Fredde och åkte hem. Tur att Freddes familj kunde ta barnen när vi var på sjukan.

Pillerna hjälpte inte och dagen efter var det samma veva igen. In till sjukan på morgonen och hem med nya piller som inte hjälpte dom iheller. Tillbaka till sjukan och fick en ordentlig påse piller med oss hem.
Till min stora glädje funkade dessa piller.

Vi fick en ganska lugn helg trots allt.
På söndag kväll så började jag få riktigt ont i magen. På måndag morgon hade jag så ont att jag ville dö och så kom magsjukan av all stress. Fy fan vad dåligt jag mådde. Just det jag glömde säga att medans vi var på sjukan och Fredde hade sin ångestattack så var även båda barnen dåliga. Så nu skulle jag alltså ta hand om barnen, Fredde mig själv och få hemmet att fungera.
Hela veckan var Hanna och Elli hemma och jag började verkligen känna mig riktigt stressad och kass.

Slutet gått allting blev väl ganska bra under veckan.
I måndags började ungarna på dagis igen. Så skönt att få mina 6 timmar utan barn och bara fick vara men lyckan varade inte förevigt. På kvällen började Elli bli dålig igen. Feber och hosta.
Hela natten hade hon jätte svårt att andas och hostade som fan. Det var bara att konstatera att Elli har fått krupp.
Tyvärr har andningen bara blivit värre och vi har flitigt besökt vårdcentralen och jourcentralen för inhalation men tyvärr har det inte hjälpt och där är jag idag.

Detta blev säkert ett mycket klyddigt inlägg men som sagt jag ville bara få saker ur systemet innan jag håller på idiot.

Ibland undrar jag hur mycket jag orkar. Vill bara krypa ihop och gråta.

Någon dag kommer det nog bli bra trots allt.....

mouuhahahaha.....

Nu har vi avklarat 2 kalas denna helgen. Ganska skönt när allt är överstökat och man kan njuta av tystnaden. Hanna var s superglad båda dagarna och hon fick exakt allt hon önskade sig. Okej inte exakt allt men mycket och det var det hon önskade sig mest som hon fick.

Här är en lite lista p vad hon fick:

• en hallo kitty laptop





• disney prinsessorna magic mirror game





• 3 par örhänge och ett halsband





• en film





• scoobii doo spökhus spel





• musse pigg spel till hennes vsmile





• fönster stenciler som man ska färglägga och sätta i fönstret.





• pengar

lite till...

Trots all stress och skit så blev det en väldigt trevlig och lyckad helg.

Igår var Hanna på sitt 5 års besök på BVC.

Allt gick jätte bra. Hon skulle rita en gubbe och hon valde att rita av Fredrik när han är på toa och kissar.. hmm.. snoppen glömde hon inte minsann.

Hon blev vaccinerad mot polio och hon var så duktig och sa inget. Senare på dagen begav vi oss ut och köpte maskerad kläder till henne och jag passade minsann på att köpa ansiktssmink med. Jag hade en jätte bra plan i huvudet om hur hon skulle se ut.

Jag ska aldrig förverkliga mina planer för det var det värsta jag har varit med om.

Jag gick upp 7 imorse för att börja tvätta och fixa till Hanna. 45 minuter tog det att sminka ungen. Varannan minut blev vi ovänner för hon inte satt stilla. MEN vi klarade det tillslut. När hon kom till dagis kände dom knappt igen henne haha... Hanna var så glad!!

Nä nu ska jag ut med Billy och sen ska jag hämta mina små monster!!

dagis foto på töserna.

Elli

Syskonfoto

Hanna

Synd inte bilderna blev så bra när jag fotade dom men jag ska se om jag an scanna in dom senare.

Mina fina flickor!

Jag är så lyckligt lottad som får dela resten av mitt liv med 2 så fina döttrar som jag har.

Min stora tös blir 5 år imorgon. 5 hela år har gått men det har gått så fort att jag inte själv hinner med. Jag kan ibland må dåligt när jag tittar på henne och inser att hon börjar växa ifrån mig och bli en stor tjej som springer runt på stan med sina kompisar.

Lilla söta Elli, min ängel, goare tös får man leta efter. Att du kan bli så olik din syster fast ändå lik på något sätt. Ofattbart!!

Som sagt så fyller Hanna år imorgon och vi ska ha kalas både lördag och söndag för släkten.
Stressad som fan är jag att få iordning allt så här är fint och snyggt när folket kommer. Tårtorna är beställda, den blev från lilla glassfabriken. Hallonsorbet-italiensk choklad pannacotta.
Det lät gott iallafall.

Jag ska upp tidigt imorgonbitti och sjunga för Hanna. Hatar att gå upp tidigt!!!
Orkar faktiskt inte skriva så mycket just nu. Finns mycket som virrvlar runt i huvet men inte kommer fram som det ska just nu.
Pussen och kramen

fingerfärg är kul

Ja Elli tyckte färgen var rolig

Fast roligare att smaka på den

men ungarna var lyckliga en stund iallafall..

kaos var förnamnet...

Idag var Ellis första dag på inskolningen och naturligtvis så parerade jag in att det var foto dag med haha jag kan jag...

Kunde inte sova inatt så jag var vaken till 04.30. Klockan ringde 07.15 och jag fick glatt masa mig upp. Elli var redan vaken så jag tog med henne in till Hanna och vi la oss och mös 5 minuter i hennes säng. När jag reste mig upp kunde jag fortfarande inte öppna ena ögat för jag var så trött..

Kaffet kokat och frukosten serverad. Ungarna satt och åt medans jag satt på balkongen med mitt kaffe och morgonciggen. Jaja jag vet bad mommy....

Vi gjorde oss iordning och fick naturligtvis skynda oss till dagis.

Hanna blev lämnad och sen bar det av mot Ellis avdelning.
Så dåligt mottagande jag fick. Först fanns där inga fröknar på hela avdelningen utan en stackars pappa som såg förskräckt ut.
När jag hade väntat 10 minuter med pappan och alla ungarna så kom äntligen en fröken in. Jag presenterade mig för henne och hon visste inte ens att vi skulle börja idag. Nähä... detta känns ju bra eller??!!

Iallafall Elli ville inte vara med på detta utan det var bäst att vara hos sin mamma hela tiden. Fotot blev taget både på Hanna och Elli plus dom 2 tillsammans. Jag fick tilloch med äran att kolla på fotona och välja själv vilken bild som blev bäst.
Stackars fotograf, helt förbrilt försökte hon muntra upp Elli som inte alls var med på noterna utan bara böla. Vi lyckades tillslut och fotografen frågade mycket försiktigt mig o jag blev nöjd med någon av bilderna. Till hennes lättnad påpekade jag att Elli är bara liten och det är huvudsaken hon inte bölar på fotot sen får det bli som det blir mer begär jag inte av henne.
Hanna däremot försökte likna en kanin flera gånger och skulle vissa sina framtänder hela tiden tills jag blev förbannad på henne så det blev en ganska hyfsad bild på henne med. Syskonfotot vill jag inte ens tala om. Medans Hanna satt på en väska och höll Elli fick jag ligga på golvet och sjung så lillskiten inte böla. Vilken syn hahahaha......

Denna dagen vill jag helst glömma.

När jag kom hem med Elli var hon helt färdig. Naww stackaren..
Efter 30 minuters vila så ville Elli upp och leka. Då till min stora förvåning tog Elli sina 3 första steg. Mitt lilla barn har börjat lära sig. Mitt hjärta smällte. Naww... Flera gånger har hon försökt att gå nu så efter denna vecka så kommer hon nog att gå själv.

Nä nu ska jag sova för det är upp tidigt imorgon. Det kommer nog ta lite tid att komma in i att lämna båda barnen på dagis och göra dom iordning på morgonen.

Tack och haj

elli

Nu blev jag väldigt trött på att Elli inte kan gå så nu jävlar ska det övas haha...

Elli fick en lära gå vagn av sin farmor och farfar idag plus nya kavat skor som hon så glatt har på sig.

Bjuder på en film som jag spelade in idag när hon precis har fått sin vagn.

tankar som far runt

just nu snurrar mitt huvud med en massa tankar som jag aldrig riktigt får rätt på.
Är så glad att jag har mina barn som jag kan falla tillbaka på och gömma mig hos när jag tycker det blir jobbigt.

Jag har funderat mycket på hur jag hade det under Hannas första år.
Allt jag tänkte var: Varför har jag förstört mitt liv på detta sätt att skaffa barn, varför har jag skaffat barn när jag inte vill ha ett, varför vill ingen ta henne ifrån mig?

Det var allt som jag tänkte under ett helt år. Ingen skulle veta vad jag kände så jag bet ihop och höll fasaden som jag alltid brukar samtidigt som jag önskade att någon skulle rycka henne ifrån mig.

Missförstå mig inte nu för jag har alltid älskat mitt barn och alltid tyckt att hon har varit det finaste som finns men jag ville helt enkelt inte ha henne.

Problemet var att jag har aldrig tagit ansvar för mitt egna liv hur fan skulle jag klara det med ett barn??!!
Jag fick panik och ville bara bort. Jag ville inte att hon skulle växa upp med en mamma som var totalt värdelös och inte klarade något.
Jag ville inte att hon skulle se på mig med förakt för att JAG hade problem med mig själv.
Jag ville inte misslyckas.

varje dag kämpade jag med mig själv med att bara komma upp på morgonen och vara en duglig mamma.
Min familj hade redan tryckt ner mig.
Min pappa sa aldrig till MIG utan gick till min syster och ventilerade sin oro för hur jag skulle klara detta när jag inte kunde ta hand om mig själv.
På n¨got sätt hade han ju faktiskt rätt för det var ju det jag själv tänkte men jag gav mig fan på att jag skulle fan visa honom. Så jag beslöt mig för att aldrig be om hjälp från honom eller någon annan iheller för den delen.
Vilket hjälpte mig att klara av att vara mamma.
Tiden gick och jag började tycka om allt. Jag började ta ansvar och tycka om det.

Det jag skulle komma fram till var vilken skillnad det var att bli mamma igen med Elli. Detta år har bara sprungit iväg. Det har bara funnits glädje och skratt inte tårar och missnöje.

Nu har jag tappat tråden i det hela för jag är så trött haha...

Jag får nog fundera vidare och skriva en annan dag.

tänkte bara bjuda på lite bilder just nu...

Ja vad ska man säga, Hanna tror hon är en hund och att vi inte har en säng till henne hahaha...

Försöker se allvarlig ut. Hmm det funkade inte riktigt...

Hemma hos oss äter vi nakna hahaha....

Elli är fin i sina nya kläder!!

Mitt lilla troll oftast alltid glad!!

Syskonkärlek!!

Lite lika är dom väl?

En Mycket ilsken Hanna, tror hon var 8 månader.

usch jag mår fortfarande dåligt

Inatt hade jag en fruktansvärd dröm. Jag drömde att jag dödade Hanna och slängde ner henne i sopnedkastet. Jag kom på att dom kommer upptäcka henne så jag tog ut henne från soprummet och slängde ner henne i en säck. Blodet bara rann från henne och nacken var knäckt. Jag vaknade av att jag stor tjöt så jag knappt fick någon luft. Jag sprang in till Hanna och tittade till henne innan och sen bara spydde jag.

När jag väl lugnat ner mig så gick jag och la mig och somnade om. Det skulle jag aldrig ha gjort för mardrömmarna fortsatte fast denna gång levde Hanna.
Vi var ute på gården och lekte när jag såg en man smög omkring vid oss hela tiden. Han var vithårig med en lite pagefrissa, hade grå mustage, smal och lång. Kläderna var en blå regnjacka och jeans.
En annan mamma var också ute så jag bad henne att ha koll medans vi skulle gå upp men hon bara gick utan att säga något. På väg upp såg jag att mannen följde efter oss så vi började springa. Väl framme vid dörren fick jag inte i nycklarna och när jag vänder mig om så ser jag hur han hugger oss med kniv.

Jag vaknade väldigt snabbt med en stor klump i magen och oroskänslor hela tiden. Mår inte alls bra av drömmarna.

FYY vill bara glömma men mannens ansikte kommer jag aldrig att glömma.

Helt underbar dag.

Det har blivit så skönt här hemma med ungarna. JAG har börjat få rutin på allt.
Okej nu skrev jag JAG väldigt stor och ni ska få en förklaring:
1, jag har aldrig varit en rutin människa för jag hatar när dagar ska se likadant ut.
2, det är bara JAG som sköter allt här hemma.

Så där har ni era förklaringar.

Elli är alltid så glad. Skrattar och ler hela tiden. Det är så underbart att ha med henne att göra.
Hanna, ja hon är som hon är men det finns mycket bra dagar och mindre bra dagar med henne men så är det när dom börjar bli stora.

På kvällarna har jag börjat gå ut på gården med ungarna så dom kan leka av sig det sista innan lägg dax. Det är så skönt att sitta där med skvaller kärringarna och bara snacka skit och dricka mitt kaffe.
Ungarna älskar det. Jag brukar fråga Elli innan vi ska ut om vi ska leka på gården då kryper hon fort som fan till vagnen och bara skrattar. Underbara barn.

Idag så började morgonen mindre trevligt, vi skulle till tandläkaren med Hanna och naturligtvis försover jag mig så hela morgonen blev ett stressmoment.
Vi kom iväg iallafall och Hanna blev undersökt.
Tyvärr hade hon 2 mycket små hål men det var oundvikligt att inte få det.
För ett tagsen bet hon av en bit av hennes kindtand och vi fick den lagat provisoriskt Den lagningen hade lossnat lite och där hade trollen tittat in. Tandläkaren sa att det hade kvittat hur mycket jag hade borstat för jag hade aldrig kommit åt där iallafall så nu ska vi laga hålen om 1 månad.

Efter tandläkaren ringde freddes föräldrar och frågade om vi skulle med till stugan och självklart ville jag det. Så när vi kom hem stod dom och väntade och ner till skogen bar det av. Så frisk luft och så mysigt vi hade det. Det var så skönt att komma ifrån lite.
Barnen badade och lekte och jag kunde bara släppa loss dom.
När vi kom hem så städade jag lite och sen kokade jag kaffe och ut på gården bar det. Barnen lekte och busade och när vi kom upp 3 timmar senare stupade båda två i säng.
Nu sitter jag här och är skit trött. Ska snart nanna kudden hade jag tänkt.

Så tack och haj kaj....

Då har min lilla tös blivit stor tjej!!

Då har stunden kommit då Elli fyllde 1år. Min lilla tös är ingen liten tös utan en liten flicka. Stort grattis till henne.
Jag hade även en sak till att fira plus en sak att sörja.
Jag firade även att jag har klarat det första året som 2 barnsmamma och så sörjde jag för det var 2år sen min lille pojk lämnade vår jord och fick flyga upp till min gammel morfar.
Så med andra ord var det en dag med mycket blandade känslor.
Det är väldigt märkligt att Elli valde att komma ut samma dag som lillebror.
Det är som om det är ett tecken på att man aldrig ska ta saker förgivet och Elli har blivit påminnelsen. Kanske lite långsökt men jag fattar vad jag menar iallafall.

Igår (torsdag) hade Hanna sin kompis Alice här hemma och lekte. Jag bjöd på pannkakor och saft. Eftersom det var väldigt svårt att styra bort Elli från deras lekar och från Hannas rum så beslöt jag att det kanske hade varit bättre att vara ute och leka i regnet. Alla barn älskar ju att få klafsa i regn och vattenpölar. Så ungarna sprang barfota och hoppade i alla vattenpölar som bara fanns i sina fina klänningar haha så roligt det såg ut.

Iallafall, Elli fyllde 1år igår (torsdag) så vi bjöd på lite tårta och kaka till Freddes familj. Min familj behagade inte höra av sig så jag sket på dom.
Elli fick en massa fina Hello kitty kläder och ett jätte fint guldhalsband med ett litet guldhjärta.
Hanna gav henne nya nappar (hon ville det själv) och vi ska köpa en cykel/gåbil men tyvärr var dom slut så vi avvaktar lite med den presenten.

Nä nu ska jag göra den roliga sysslan och städa för det är grus i hela min lägenhet.

bilder

Min vackra Hanna


Lillsessan Elli






Hannas nya rum.

Det blev rosa..

äntligen klara!!

Då var vi äntligen klara med Hannas rum, eller nästan iallafall. Det som är kvar är att hänga upp tavlor och lite småpill, men det stora hela är klart.
Nu sover Hanna inne på sitt egna rum igen och FYYYYY va skönt att slippa dela min säg med henne med. Har nog inte sovit så bra som jag har gjort dessa 3 nätter!!!!

Jag trodde att vi skulle få det svårt att få Hanna in på sitt rum men det var faktiskt bara första natten som var besvärlig.

Här hemma är det lite kaos och skrik. Hanna är ordentligt inne i 5 års trotsen och Elli bara rymmer och lever jävel med mig.
Nu reser sig Elli mot möbler och har börjat gå runt dom. Jo visst kul att det går framåt men fyyyy vad jobbig hon är. Elli är riktigt farlig. Hon ställer sig upp vid bordet och sen släpper hon taget helt och tror hon kan gå vilket resulterar till att hon snart har hjärnskakning för hon bara trillar och slår i huvet i golvet. Igår kväll trillade hon nog 8 ggr inom en timme... Börjar bli jobbigt nu.

Elli vill inte gå på hela foten utan bara på tå. Står hon still så är det på hela foten så hon kan men vill inte.
Bits gör ungen också. Hela min arm är full av bitmärken från fanskapet. Hon har fått ett jävla humör. Går det inte som hon vill blir hon AARRGGG!!! Men hon skriker inte eller bölar utan hon morrar som ett monster vilket är ganska bra för det är inte så höga ljud.

Hanna är som jag sa tidigare i 5års trots. Jag kan inte kontrollera henne mer. Helt hopplös är hon och vi ska inte tala om hur stöddig hon är. Vissa dagar vill jag bara slå fanskapet (nä jag gör inte det men jag vill) skicka iväg henne till något millitärläger i USA och få tillbaka MIN fina flicka som jag älskar så högt. Alla på min gård pratar om hur snäll och väluppfostrad och glad Hanna alltid är, men jag tror dom ljuger för att göra mig lite glad och bygga upp något hopp hos mig att hon kommer bli bättre. Tyvärr, den lätta går jag inte på.
Ibland undrar jag om det är jag som är sjuk i huvudet som inte kan se denna snälla, väluppfostrade, glada Hanna eller om det är dom på gården som inte kan se den räliga ungen för den hon är. Usch vad jag saknar min fina goa Hanna som var SNÄLL!!!

Jag kanske lyckas bättre med Elli.

Jag tycker lite synd om Hanna för denna veckan har hon varit så dålig. Hela hals och nacke är uppsvullen med körtlar. Först fick hon öroninflammation i ena ögat sen kom det i det andra ögat. Sen sprack trumhinnan i ena örat och dagen efter den andra trumhinnan Stackars lilla Hanna så ont hon måste ha haft. Tur hon har så hög smärtgräns som hon har.

Nä nu ska jag laga lite mat. Vi ska ha korvstrogganoff med ris och grönsaker. MM det var längesen vi åt det.

Sarr vi gör vi haj haj...

aldrig mer.....

Nu har vi renoverat klart Hannas rum. Det blev jätte fint men vi har inte ställt alla hennes grejor på plats så det står i en hög mitt på golvet.

Aldrig mer ska vi tepetsera med glasfiberväv igen så länge jag lever. Det var det värsta jag har varit med om. Som det kliar på hela kroppen. Det finns damm från väven i hela lägenheten så nu börjas grovstädningen.

Är så trött på att städa och hålla på. Hur lyckas folk att ha det undanplockat och snyggt?

Jag klarar det INTE!!!
Här ser fan alltid för jävligt ut. Stökigt och skitigt.

Jag hatar det. Jag vill ha rent och snyggt och det ska lukta gott men istället luktar här fan alltid bajs från Elli.

Iallafall, nu när Fredde och hans pappa har hållt på med Hannas rum så har jag haft mitt egna projekt.
Sen vi bytade rum med Hanna så har alla våra saker plus saker som ska upp på vinden och ner i källaren legat utspritt över hela golvet. Vi har fått hoppa över sakerna när vi ska ta oss fram. Så jag satte igång och gjorde i ordning allt och packade ner allt som skulle ner i lådor och i sopsäckar. Rev ner dom gamla gardinerna och satte upp nya fina linne gardiner. Tvättade alla täcken och kuddar och sängkläder och bäddade fint. Putsade mina fönster och dammsug under sängen. Usch inget roligt att titta där under. Jag fick slåss mot dammråttornas drottning och hennes trupper men det slaget vann jag tillslut.
Det luktade så gott och var så fint framtills jag öppnade fönstret och tånglukt kom in och kittlade mig på näsan. BLÄÄÄ och PIII!!!

Får väl skriva något om mina ungar med då.

Börjar med Elli. Min fina Elli. Ett mirakel har skett, hon ställer sig och mycket försiktigt börjar gå runt bordet. Framsteg.
Nu har Elli börjat skippa förmiddagsluren och tar en liten powernap vid 13-14 tiden sen är hon uppe tills ca 20.00.
Skrattar gör hon nästan hela tiden och pratar oavbrutet men tyvärr inga riktiga ord.

Hanna börjar sin semester nästa vecka och är ledig 4 veckor.
Jag var på utvecklingssamtal idag och det var väl inte så givande. Jag visste redan allt hon skulle säga och det var inget negativt alls. Okej inte för att jag hade väntat mig något negativt men dom kunde väl iallafall säga att hon hade ett jävla humör.
Jaja ska inte klaga.

Nä nu orkar jag inte mer för jag är trött och har huvudvärk så det skriker om det.

Imorgon fortsätter städningen.....

vill inte!!!!

Förra veckan så satte jag upp Elli i dagiskö. Jag trodde aldrig att det skulle gå så fort men idag fick jag besked om att Elli har en plats from 1:a september. Jag trodde aldrig i hela mitt liv att det verkligen skulle gå så fort!!!
Min lilla flicka kommer vara 1 år och 1 månad när hon börjar. Hon är förliten. NNNNÄÄÄÄÄ!!!!!!!!

Orkar inte sitta här mer just nu.
Pussen och kramen

nu händer det grejor

Min tjocka lilla unge har börjat försöka resa sig mot möbler!!!!!!!!
Tjoohoo hon har börjat bli som alla andra barn.
Imorse vaknade jag av att Elli kallade på mig och när jag väl slog upp ögonen så stod hon på knä och försökte dra sig upp till stående. Jag blev helt tårögd. Min fina lilla flicka.
Som vanligt trodde jag att det var ett fösök som inte skulle hålla i sig för det är ju så det brukar vara men Elli men så fort hon hade ätit frukost så ner på golvet och ställde sig på alla fyra vilket hon aldrig gör. Okej hon har inte gjort om det igen men anyway. Hon gjorde det!!
Sen har hon försökt att dra sig upp överallt hon börjar bli stora tjejen.
Så glad jag är. Nu kan jag äntligen berätta för min bvc tant att hon kan och inte är så lat mer. hihi....

Så sjuk Elli har varit. Hela förra veckan låg hon med jätte hög feber som inte släppte förrän söndag morgon och då kom alla prickarna på henne. Hela kroppen var täckt av röda prickar och hon var helt sträv att ta på. Lilla plutten. Som hon såg ut. Nu är prickarna borta och hon är tillbaka till sitt vanliga jag.

Nu ska jag gossa med mina tjejer lite...

min älskade lilla plutt är så sjuk...

Min bebis är så sjuk.
En dunder förkylning spökar.
Det började natten mellan måndag och tisdag med lite snorig näsa. På tisdags kvällen kom lite feber. Då låg den bara på 38,3 grader. Jag struntade i alvedonen för jag anser inte att feber var så hög och Elli var så gott som opåverkade av den. Igår brakade det loss. Hela dagen hade hon strax över 39 grader men när kvällen kom var feber över 40 grader. Så lessen min lilla bebis var. Under natten har den varit uppe i 41,3 grader och andningen har varit riktigt snabb.
Denna mamma har inte sovit mycket inatt. 2 timmar blev det sammanlagt. Elli har vaknat flera gånger och varit orolig.
När feber väl var uppe i 41 grader så blev jag riktigt förbannad på Fredde för han kunde väl inte hjälpa till. Förvisso hade jag inte förväntat mig det iheller men han kunde iallafall hjälpa mig att ta alla saker eller något. Klockan 4 inatt var Elli så varm och låg och yrade så jag gick upp och öppnade mitt fönster som är precis vid sängen så det kom in kalla fläktar. Jag borrade ner mig i mitt täcke med Elli i sängen och lät henne bli kall. Efter ca 1 timma hade ho blivit så pass sval och feber gått ner till 39 grader fick jag henne att somna en stund igen.
Jag kunde inte somna för jag låg och lyssnade på Ellis andning som började bli normal igen. Med tanke på att Hanna har haft kraftig feberkramp är risken att Elli också får det väldigt stor. Så jag har legat och haft koll att febern inte stigit för snabbt.
6.30 imorsen somnade jag av utmattning för att vakna en timme senare för att få iväg Hanna till dagis.
När jag skulle gå väckte jag Fredde som märkväl har sovit hela natten för att han skulle ta Elli så hon slapp att gå ut i blåsten.
Den hjälpen kunde jag ju glatt glömma så det var bara att klä Elli och ner i vagnen och iväg till dagis.
Visst ingen har dött av frisk luft och det kan ju inte göra saken värre men jag anser att det var bra onödigt att dra ut henne när hon har haft en kämpig natt och plus att det blåser så mycket ute vilket INTE är speciellt skönt när man har feber.

Just nu är jag måttligt irriterad på honom.

Min lills bebis är en tapper liten krigare precis som sin syster är när hon är sjuk. Hon är inte allt för gnällig och vill gärna vara uppe fast kroppen inte orkar. Mammas älskade tjejor.
Jag är så lyckligt lottad som har fått 2 så vackra flickor, underbara flickor att få ha i mitt liv.

Mamma kommer göra allt för er att ni ska ha det bra och vara glada. Jag ska ge er allt som är värt att ge. Jag ska kämpa med er i era motgångar och njuta av era medgångar. Jag ska vara er stöttepelare genom hela ert liv och oavsett vad ni kommer göra och hur fel det kommer vara ska jag finnas där vid varje steg. Jag ska försöka med hela mitt hjärta att aldrig svika er och jag kommer älska er mer och mer för varje dag som går. Jag är inte perfekt men jag ska försöka vara det.
Det finns inte ord som kan beskriva vad mina barn betyder för mig.
Det enda som Fredde har gjort bra är att han har gett mig dessa två barn och är mitt allt. Utan dom finns det ingen mening med mitt liv.

Usch vad jag är dålig på att skriva...

Jag sitter flera gånger om dagen och tänker att jag måste skriva lite men får aldrig tummen ur röven. Så nu får jag väl uppdatera lite.

Vissa dagar bara hatar jag att vara mamma och vill bara gå och lägga mig och sova bort dagen men det kan man ju inte göra. Mina barn behöver mig så fruktansvärt mycket att jag får glatt sitta där och se glad ut med kaffekannan i högsta hugg.

Igår var verkligen en sådan dag som jag helst hade sluppit.
Vaknar på ett jävla humör. Hmm när jag tänker efter så är det inte konstigt iheller. Fredde vaknar och går upp och klockan är 07.38 (jag kollade) Elli börjar vakna till och då går Fredde och lägger sig. Elli får syn på Fredde och sätter igång att skrika. Jag fortsatte att blunda för att se vad som händer. Jo det som händer är att Fredde tar sitt äckliga finger och petar mig i ryggen och säger väldigt snällt att Elli är vaken.
JAG HATAR NÄR FOLK PETAR PÅ MIG!!!!!!!!!!!
Jag sätter mig upp ilsken som en bäver och skriker att jag ska slita av han alla fingrar om han kommer i närheten av mig. Sen satte jag igång att skrika på honom för att han inte tog upp Elli och låtit mig få sova för en jävla gångs skull. VAD ÄR PROBLEMET???

Jag klampar upp och gör välling och slänger Elli i min säng för att sedan hör kommentaren:
- Ligger du där bredvid surapan Elli kom in och gosa med pappa istället för hon är en rälig kärring.
Jag blev så sne att jag slängde flaskan i huvet på honom och gick upp och rökte.

Jag blir så förbannad när han gör så. Jag låter han alltid sova länge och brukar verkligen inte gnälla om att jag får gå upp tidigt. Kan han inte bara vara snäll att göra samma för mig någon jävla fucking gång??!!!

Jaja... jag borde inte förvänta mig något. Jag undrar om jag kommer att få en present när jag fyller år. Skit samma jag bryr mig inte.

Hur skulle mina barn klara sig utan mig?
Det är nog en fråga som jag aldrig vill ha svar på.


Nu ska jag lägga mig så tack och haj

En ny utflykt

Då var Hanna på en ny utflykt med sitt dagis igår. Dom åkte till Folketspark och tittade på djuren och lekte. Jätte skoj för dom.
Dom skulle ha med sig en matsäck denna gång med och nu stoppade jag ner frukt en macka och 2 st festis. Eftersom föräldrarna på hennes dagis inte kan följa reglerna som blev bestämda på mötet så tänker inte jag låta min dotter bli lidande.
Egentligen fick vi inte ha med oss saft eller festis utan det skulle vara vatten men det struntade föräldrarna i så då gör jag det denna gång.

Elli har varit på sin 10 månaders kontroll och läkaren tittade på henne.
Elli hade gått upp i vikt som hon skulle och var precis som en 10 månaders bebis skulle vara. Elli är en VÄLDIGT blyg unge och går inte till vem som helst utan avvaktar väldigt mycket. Där av namnet butterkaka. Min kära granne kallar henne för det.
Iallafall, läkaren tyckte att jag skulle jobba lite på hennes blyghet och låta henne gå till olika människor.
Ser jag att mitt barn blir rädd och ledsen när någon annan kommer så låter jag väl för fan inte dom ta upp henne. Jag orkar inte höra på skrikandet.
Elli kommer förhoppningvis inte var så blyg alltid och känner jag hennes syster rätt så kommer hon finnas där när Elli blir rädd. för att visa att det inte är farligt.
Mina fina flickor.
Tänk att jag har blivit så lyckligt lottad med dessa flickor.

Ibland tänker jag på hur det hade varit om min lilla pojke hade fått leva. Jag kan inte tänka mig att det skulle ha sprungit omkring en liten pojke här. Det hade inte passat in i mitt huvud.
Men visst hade det varit kul att ha en av varje för att se skillnaden mellan pojke och flicka. Jag vet att Fredde blev lite besviken att Elli var en flicka fast han aldrig har sagt något. Jag såg det i hans blick när vi försökte ta redan på könet. Dom kunde inte se riktigt vad det var så BM antog att det var en flicka.
Elli är pappas tjej. Hon vill helst bara vara hos honom men Hanna går INTE till någon annan mer än mig. Det är min tjej. Hade jag och Fredde separerat så hade nog Elli velat bo hos sin pappa medans Hanna hade stått med väskorna packade och gått med mig.

I Måndags fick jag en bra morgon. Fredde gick upp och gjorde mat till Hanna utan att väcka mig. Tog upp Elli och gjorde mat till henne men han la henne i min säng så jag vaknade av att jag fick en flaska i ansiktet. Jag blev skit rädd att jag hade gått upp och gjort mat i sömnen men Fredde kom snabbt in och berättade att det var faktiskt han som hade gjort det. När Elli hade ätit klart steg vi upp och till min förvåning hade Fredde gjort kaffe till mig och var på ett bra humör.
Så för en gångs skull fick jag lite sovmorgon till 10. Ganska skönt. Kan han inte göra om det varje dag??!!

Nä nu är det dax att byta blöja på Elli så tack och haj....

utflykt

Då är Hanna på utflykt med sitt dagis och färden bar av till 4H gården. Trevligt.
Mindre trevligt var då alla förberedelser och morgonbestyr.
Dom skulle ha med sig matsäck och dricka. Jag pratade med dagis om vad matsäcken skulle innehålla ifall dom inte skulle äta lunch på dagis men det skulle dom så matsäcken skulle bara bestå av lite frukt och dricka. Mest bara för att dom skulle få känslan av utflykt.
När jag kom till dagis idag så kom alla barnen och berättade vad dom hade med sig att mumsa på.
Nästan alla hade mackor med sig och frukt och massor av saft. Hmm missförstod jag vad dom skulle ha med sig??!!!
Hanna fick päron och äpple och dricka. Eftersom det har varit sånt rabalder att vi inte får ta med något med socker som saft och festis och mer osv. Hanna hade med sig vatten. Jag kan bli galen av alla idioter som bestämmer saker och sen kan inte föräldrarna följa det. GRRRR!!!!!
Tur att Hanna inte kommer att bry sig för hon har sin nya Hallo Kitty flaska med sig.

Har nog inte gått upp så här tidigt på LÄNGE. 6.40 ringde klockan och då var det bara att traska ner och börja med tvätten. Upp koka kaffe, göra frukost till Hanna, ta fram kläder, jaga upp henne och jaga på henne att äta fortare än vad hon gör. För att äta en macka tar det 30 minuter. Suck!!!!
Upp med Elli klä henne, göra välling, ner i vagnen och äta. Hinner jag i tid tror ni??!!
NÄ. Fattar inte jag är alltid sen hur tidigt jag än går upp.

Jaja... en stressad morgon och en mycket trött Petra.
För Fredde kan väl inte massa sig upp för att hjälpa till??!! Aaahh nääää....
Jag väckte honom 2 ggr för att han skulle hjälpa mig men idioten vände röven till och sov vidare. TACK FÖR HJÄLPEN IDIOT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tala om att jag är ensamstående förälder. Tur att jag inte är den som ger upp i första taget för mina barns skull.

Jaja nu har jag gnällt av mig lite och nu ska jag dricka min första kopp kaffe för det har jag inte hunnit även om kaffet kokades 7.30. Tur att man har en termos kaffekokare!!!

tack och hajj

Efter många år så blir man klok på vad ens vänner är för några.

Min älskade fis berättade något för mig för en vecka sen om en vän jag hade när jag gick på gymnasiet. En som jag trodde var min vän men som tydligen var min förmyndare. En som kallade sig min vän och påstod sig känna mig så bra.
Tydligen kände jag inte henne.
Hur kan man bara gå och snacka så mycket skit om någon som man har stått nära, som har öppnat sitt liv och hem för en?!
Det kommer alltid vara en gåta för mig. Jag hade så gärna velat träffa henne idag och ifrågasätta allt som hon har sagt.

Jag vet att jag kan vara en svår människa och att folk har HELT fel uppfattning om mig. Jag anklagar inte dom för det för jag har inte direkt gjort något som kan bevisa motsattsen och dom har inte heller velat försöka ta reda på vem jag verkligen är.
Tydligen är jag väl något skrämmande och folk tar avstånd. Varför jag nu skulle vara det har jag ingen aning om.
Det var likadant i gymnasiet, folk undvek mig istället för att ta kontakt. Fick höra flera gånger att folk var rädda för mig. VARFÖR????
Har jag gjort er något? Har jag sagt något? Isåfall ber jag om ursäkt.
Det har aldrig varit meningen att skrämma folk.

Blir så trött på allt skitsnack som jag får höra om mig.

Ska bara klarlägga en gång för alla detta.
Jag är 2 barnsmamma som tar jävligt mycket ansvar för dom. Jag är INTE ute och festar och slåss. Jag går knappt och skiter utan mina barn!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag lever för mina barn och inget annat så sluta gå och snacka så jävla mycket om mig!!!

Det stör mig fruktansvärt mycket att denna tjej som kallade sig min vän kan gå och snacka så mycket om mig. Vem fan försöker hon vara messias eller???

Då kan jag berätta ett och annat om henne den falsksjungande kanariefågeln
Hon spottar INTE i glaset som hon påstår. HON fick INTE mig att gå i skola om det var nu det hon försökte. Hon var aldrig sen på det att gå från skolan och skita i lektionen om jag inte orkade var där. JAG har inte tvingat något att inte sköta sin skolgång bara för att jag sket i det. Alla gör som dom själva vill och ingen kan tvinga MIG till något jag inte vill.

Jaja... vill hon utmåla sig som en gudagåva så varsågod men gör det INTE på min bekostnad!!!! Falska fanskap.

Har huvudvärk så jag skiter i att skriva nu.

kanske dax att skriva något.

Då har påsken kommit och gått. Jag har aldrig direkt brytt mig om påsken mer än allt godis som man har fått hihi...
Tycker inte om någon högtid direkt.
Nu ligger jag och fredde med magsjuka. Jag hoppas verkligen att Hanna och speciellt Elli inte får det.

Jag har grubblat rätt mycket den senaste tiden.
Jag och Sofi och Zandra har teledejt en kväll när vi började prata om min lille pojke som jag förlorade i magen. Zandra frågade hur det känns, om jag känner mig som en 3 barnsmamma.
Helt ärligt som vet jag inte. Jag trodde jag hade tänkt på allt och bearbetat det mesta men tydligen så har jag inte det.
Nu har jag gått och grubblat lite på det för att se hur jag känner efter allt som har hänt. Så här kommer lite om mina känslor och tankar kring det.

På något sätt känns det så overkligt, det har aldrig hänt mig utan bara är något jag drömde men på ett annat sätt så känns det så tomt, att något saknas.
Visst kan jag titta på lilla Elli och tänka att hon aldrig skulle funnits utan jag skulle ha haft en pojke på 1 ½ år. Eftersom Elli föddes på årsdagen då den lille pojken dog så är hon min ängel sänd från himlen
Jag känner på något sätt att min pojke är saknad men eftersom jag kände på mig redan från början av graviditeten att något var fel och det kommer inte gå hela vägen så tror jag att jag inte har tagit barnet åt mig på det sättet som man ska. Jag bara visste att jag aldrig kommer att få hålla mitt lilla barn och det sa jag till alla väldigt snabbt. Låter kanske helt sjukt men så var det iallafall.

Man får sig verkligen en tankeställare när något sådant händer. Man ska verkligen vara lycklig över att man kan få barn. Man tar det lite förgivet ibland.

Jag fick tillslut en underbar lite flicka och är helt fantastisk. Så nu sitter jag här med 2 friska och vackra flickor som jag kommer göra allt i min makt för att de ska ha det bra...


så nu skriver jag inte mer idag.

fundersam

Jag har suttit inne på facebook och kollat runt lite på olika människor som man gick i skola med.

Då funderade jag lite på hur det verkligen va i skolan och vem som umgicks med vem osv.
Vissa va omtyckta av alla och var vän med hela skolan medans andra var hatade av hela skola.
Jag tillhörde kategorin hatade av hela skolan, okej kanske inte hela skolan men jag var inte omtyckt direkt. Varför jag inte var det har jag fan ingen aning om.
Jag gjorde inget som inte andra gjorde. Jaja, så var det bara.

När jag nu har suttit och läst på facebook så ser jag att de personerna som var älskade av alla fortfarande är det fast som inte har träffats på hur många år som helst.
Lever alla kvar med samma bild av folk som man hade när man gick i skolan?

Nog var jag älskade fast folk älskade att hata mig.
Är jag samma person som jag var i grundskolan?!
Har folk samma bild av mig nu som då.
Okej jag är inte folks absoluta favorit, varför vet jag inte men så är det.

Nu har jag även funderat på varför folk inte tycker om mig och helt ärligt kan jag inte komma på varför.

Okej en kort beskrivning av mig.
Kan vara brutalt ärlig, envis, självständig, okej jag uppfattas oftast som sur.
Fast det är jag inte. Sur alltså.

Jag har ingen aning vad folk tycker och tänker om mig, och oftast så bryr jag mig inte iheller. Alla har rätt till sin egna åsikt.

Jag vet att folk uppfattar mig som skrämande och farlig, men snälla, jag är inte mer farlig än en gräddbulle.

Jag har inte många vänner längre men dom som jag har betyder världen för mig.

Sofie: min älskade fis. Du är en pelar när knäna viker. Du är så fruktansvärt fin människa. Du är som min syster yster. Jag hade kunnat gå igenom eld för dig. Du är så stark och jag beundrar dig SÅ mycket. Riktigt avundsjuk på din styrka.
Du är min själ min fina, underbara vän.

Helena: Vi har gått igenom mycket tillsammans. När du har varit svag har jag varit stark. Du betyder mycket för mig. Du har hjälpt mig när jag inte hade någonstans att vända mig och för det är jag evigt tacksam.
Älskar dig!!

Zandra: Ja du vad ska man säga om dig??!!
Nä bara skoja. Du är så fin. Du är så söt som sitter och annalyserar mina inlägg och försöker förstå smärtan. Fina människa. En stor nallebjörn är vad du är. Ett hjärta av guld. Tyvärr känner jag dig inte lika bra som Sofie men vill gärna lära känna dig mer. Jag älskar dig för du är den människa du är. En känslig fin själ.

Ja där finns väl fler vänner men orkar inte skriva om dom eller till dom eftersom dom inte har samma betydelse för mig. Men jag älskar er också.

Nu kallar sängen på mig så jag får väl ge me och lägga mig.

Som gott världen vart du än är.....

Varför ger jag bara inte upp?!

Jag måste vara en sorts martyr av något slag. Varför måste jag bara tortera mig själv på detta sätt?
Jag kämpar så jävla mycket för att vi alla ska ha det bra här hemma och vart leder det??
Jo alltid leder det till att JAG mår dåligt.
Varför kan jag bara inte inse att det kommer aldrig funka mellan oss?
Vi är helt för olika människor. Jag är.... helt ärligt vet jag inte längre vad jag är men något jag är säker på är att jag inte är som han vill att jag ska vara.
Ingen mer än mina barn kan ändra mig som person men ibland undrar jag verkligen vad jag är för filur. Någonstans på vägen har jag förlorat kontakten och vetskapen med mig själv.
Jag vet inte vad jag har blivit eller vart det ska sluta.
Jag vet att jag är för snäll och att jag har allt för mycket tålamod med saker och ting men det är nog en del av den tortyr jag håller på med.
Förr var jag aldrig så här. Jag visste vad jag ville och fick det (nä jag fick inget gratis, jag har alltid kämpat med att få som jag vill) Jag kastade bort folk ur mitt liv om dom gjorde mig illa utan problem.
Visst har jag trillat av hästen tidigare men jag har alltid rest mig upp och borstat bort skiten från knäna och sen var det bra.
Nu vill jag inte resa mig längre. Jag vill inte vara stark eller ordna upp något. Jag vill bara avsluta och gå vidare, men FAN vad det ska vara svårt då.

Nu sitter där säkert någon som vet vem jag är och snokar i min blogg som tänker att det är konstigt att jag kan vara mänsklig för det har jag aldrig varit.

Jo jag har alltid varit mänsklig men inte visat det. För är man mänsklig så är man sårbar och jag har kanske inte velat visa den sidan att jag faktiskt blir sårad och kan bli ledsen. Jag kanske inte bara kan vara arg eller stöddig.
Har ni någongång tänkt på att det kanske är en fasad som har varit jävligt bra att ha just pga sånna människor som sitter och snokar inte ska komma åt mig.

Jag är inte superman som kan axla hela världen på sina starka armar.

Nu vill jag bara ge upp och lägga mig och sova. Jag vill inte ha med folk att göra på ett bra tag för det tar för mycket energi från mig.

Fan vad jag saknar min gammelmorfar och mormor som alltid har varit mina stöttepelare genom livet. Jag vill itne stå på egna ben just nu och klara mig själv. Jag vill bli liten och kurra ihop mig hos någon som bara klappar mig på huvet och lovar dyrt och heligt att allt ska bli bra.

Varför var jag tvungen att sätta mig i skiten när jag var yngre för??!!
Som det kan påverka ens framtid men va fan visste man då??!!
Allt gick bara ut på att festa och ha kul. Varför skulle man ta ett ansvar för??!!

Jag orkar inte mer nu.....

börjar tröttna ordentligt på pipe Per

Usch vad trött jag är på gnäll och bölande
Elli är SÅ förkyld så tårarna rinner och det står konstant 11 med gröna siffror under näsan.
På grund av detta kan hon inte sova och tillråga på allt så håller hennes framtand på att spricka igenom och det minskar inte gnällandet direkt.
Igår sov hon bara 40 minuter sammanlagt på hela dagen och vaknar en gång i halvtimmen på natten och gnäller.
Sen att jag också är sjuk gör inte saken bättre iheller. Jag har också blivit dunder förkyld och har rätt så hög feber så mitt tålamod är INTE där det borde vara just nu.
Tur att Hanna iallafall inte har blivit sjuk för då hadejag låst in mig på psyket.

I tisdags så var vi på 6 månaders kontrollen med Elli.
Hon väger 9016g och är 68cm lång. Stor tjej har hon blivit.
Läkaren gav henne ett A i betyg haha....
Han frågade om Elli kunde rulla från rygg till magen och det kan hon. Sen var jag snabb med att tillägga att hon även kan rulla från mage till rygg men hon har varit lite trög och precis lärt sig det.
Då tyckte läkaren att hon var tidig med att rulla från mage till rygg.
Tidig??!! Va??!! Jag som trodde att hon var sen för jag har alltid trott att dom SKA kunna det vid 6 månader.
Hon fick mycket beröm för att hon kan sitta själv utan stöd och jag fick beröm för att jag har bytat ut 2 mål mat till vanlig mat.
Läkaren blev väldigt imponerad över Ellis 2 tänder att dom redan hade kommit men när han tittade ordentligt i hennes mun så såg han att ALLA hennes tänder är på väg. Hon är så super knottrig i hela munnen. Han sa att han aldrig har sett något liknande på ett så litet barn.
Jahapp jag får väl bara släppa min bebis och låta henne bli stor då. JAG VILL INTE!!!!
Jag har aldrig känt så mycket kärlek till en bebis som jag gör till henne.
Jag är SÅ förälskad i Elli.
Nä nu har jag prisat Elli så nu får det bli Hannas tur att bli prisad.
Jag är precis lika förälskad i henne men på ett annat sätt för hon är så stor.
Hon har blivit så duktig med att sov på sitt egna rum. Hon vaknar aldrig på natten för att vilja sova i min säng utan nu vaknar hon för att hon behöver kissa.
Hon har slutat helt med att kissa i sängen och allt gå Så jäkla bra sen vi bytte rum med henne.
Min älskade tjej.
Kärleken till Elli visar hon väldigt tydligt och jag tror verkligen att dom 2 kommer bli ett jäkla bra team lite senare. Det är så kul att se.

Nä nu börjar min feber snurra igen så jag avslutar här denna gång.

Tack och haj

sjukvården kan ta sig i röven!!!!

För 2 veckor sen var jag på barnakut med min lilla Elli för hon hade haft diarré i 1 vecka. Jag ville mest bara kolla så att hon inte blivit uttorkad av all vätskeförlust.
Först och främst fick jag sitta och vänta på läkaren i 5 timmar eller närmare 6 timmar blev det. Dom tog avföringsprov och skulle ringa mig efter ca 2-3 dagar när svaren hade kommit, om inte läkaren hade ringt slutet på den veckan så skulle jag ringa.
Vi åkte hem.
Förra måndagen ringde jag och sökte läkaren men hon var inte anträffbar utan jag lämnade ett nytt meddelande om att hon skulle ringa upp mig.
Hela veckan gick och hon hörde inte av sig.
Ja ja tänkte jag och antog att det inte har varit något. Igår ringde läkaren till mig.
Dom hade tagit salmonella odling och klostiridum (kan ej stava det).
Svaren visade att på salmonella var negativ men hon hade gifter av klostridiumbakterier.
Som hon sa att alla har bakterien i tarmen men den är bara farlig om bakterierna ut söndrar giftet och det hade det gjort annars hade det inte gett utslag på odlingen.

Nä men vad kul att hon ringer och säger det 2 veckor efter att vi har sökt vård.
Plus ska jag bara tillägga att JAG fick tjata mig till att hon skulle ta klostridiumodlingen.
Vi har verkligen haft en jävla tur här hemma att ingen har blivit smittad av det eftersom det är smittsamt som fan.
Sen kan denna bakterie vara farlig för små bebisar eftersom bakterien gör så att man har lätt för att torka ut. Där finns till ochmed bebisar som har dött av just detta.
Det är tur att man kan sina saker när det kommer till sjukdomar och skit. Vården och läkare kan man inte lita på.
Fan så arg jag blev på henne när hon ringde.
Eftersom Elli inte har diarré längre så tyckte hon inte att man skulle behandla henne. Jag skiter i vad hon säger jag har varit och köpt sempers magdroppar och behandlar henne iallafall. Oavsett så är ju inte dom dropparna farliga att ta och det händer inget i kroppen. Dom är bara dyra som fan.

Imorgon börjar min semester. Fredde läggs in imorgon och kommer inte hem på ett par dagar. SEE YAA!!!!!
Är så trött på honom nu. Det är nästan bud p att fråga om dom inte kan ha han där en hel vecka så jag får vila upp mig ordentligt för när han väl kommer hem börjar gnället om att han har ont och han tror väl att jag ska springa hans ärende och passa upp honom.
Hahaha... skulle inte tro det.
Är så trött på att göra saker och ställa upp för alla andra när man inte får tillbaka något själv.
Jag ska bara göra saker för mig själv och mina barn hädanefter. Ska bli en sann egoist för kan folk vara så mot mig så kan jag vara det mot alla andra.
Skrämmande hur ens egna familj kan behandla en. Tror dom är finare än alla andra.
Usch pallar inte med folk mer.

Tack och adjö!!

fy fan va trött jag är!!

Min kära syster yster har fått en lägenhet här där jag bor. Problemet var bara att lägenheten skulle renoveras ( målas om) och ville hon att MKB skulle göra det till henne fick hon betala 600kr mer i månadern äm om hon gjorde det själv.

Eftersom både jag och Fredrik hatar MKB så sa vi att Fredrik skulle gör det till henne så hon inte gynnade dom en spänn mer än vad som är nödvändigt.

Problemet är bara att detta sa vi att vi skulle göra innan vi visste när Fredde skulle opereras. Nu fick han tid till nästa vecka och vi fick nycklarna i förrgår kväll.

Hmm det var ju bara snabba ryck. Min syster fick bestämma färg och köpa väv och allt annat som behövdes. Jag fick min pappa till att åka och handla allt till henne och jag har ringt runt och ordnat allt som behövdes att ordnas. Vad har min syster gjort?
Tjaaa inte mycket. Det är fan som om det är min lägenhet.
Tur att Fredde har så snäll kompis som han har och som är målare.
Så igår började dom väva och spackla.
Glömde nog säga att det var hela lägenheten som skulle renoveras.
Idag har dom vävt alla rum och börjat måla tak och väggar. Så fint dom gör det!!!! Fredde gjorde naturligtvis överkurs på allt. Han satte igån och drog ur alls telekablar och satte dit nya fina. Glömde nog säga att dom måste vara klara tills på måndag för då kommer golvläggaren. Så sen torsdags kväll till måndag morgon har dom haft på sig. Jag hoppas innerligt att min syrra betalar dom bra.

Igår kväll fick jag ett akut migränanfall av all stress. Högra sidan ovanför ögat svullnade upp och jag mådde illa som ett svin. Jaja det är väl inte hela världen det har avtagit lite men jag ska vara barnledig imorgon så jag kan vila mig då.

Där finns mycket mer att berätta om lägenheten men orkar inte sitta här mer.

Nu är det slut på lyxen här hemma

Jag vill inte mer. Jag vill bara sova en hel natt och vakna upp till lukten av nykokt kaffe och ser att klockan är 11 typ.

Nu har det verkligen hänt förändringar hos Elli.
Sen hon var 3 veckor har hon sovit nätterna igenom utan att vakna förrän vid 8.30. Helt underbart. Jag vet att dånt alltid ändras med tiden men ärligt detta är fan befängt.
Elli vaknar mellan 8-13 ggr/natt och bara idiot skriker för hon har tappat nappen. Det är skit jobbigt.
Sen ska vi inte glömma bort Hanna som alltid vaknar på natten och kommer in till mig och vill att jag ska natta om henne.

Hanna har börjat kissa på sig på nätterna så jäkla drygt.

Jag satt och räknade efter hur många timmar jag har sovit på 2 nätter, ja det är inte många, 6 timmar och nu är jag så trött så jag mår illa.

Nu har Fredde fått sin tid till op och det är den 4 februar. Inskrivning den 3:e och op 4:e och sen blir han väl där någon dag. SSSÅÅÅ SKÖNT!!!!
Efter det börjar helvetet. Tror han att han också ska bli uppassad så tror han SÅ fel.

Nu måste jag gå och handla kaffe och mjölk så jag kan bli någerlunda människa.

Tack och haj

har ingen liten bebis mer =(

Min lilla bebis finns inte mer. Hon är på väg att bli en stark tjej med stor vilja. Vart har tiden tagit vägen? Hon blir 6 månader den 23:e.... NNNNNÄÄÄÄÄÄÄ JAG VILL INTE!!!!!!
Jag har iallafall njutit denna gången och bara myst med min bebis.

Elli kan nu sitta själv en kort stund med kuddar runt om sig, stå upp om hon lutar magen mot något, skälla på mig när jag inte gör som hon vill.

Min goa lilla tjockisbulle som bara låg på golvet och var hur nöjd som helst finns inte mer. Så ledsen jag blir, jag har inte gosat klart med min bebis, jag vill mer.

Hanna och jag har bytat rum. Fy fan va jobbigt det är att flytta rundor och städa. När man väl flyttar runt saker inser man hur skitigt man egentligen har det hemma. Fy vilka dammråttor som attackerade mig. Nu är det gjort och Hanna blev hur nöjd som helst. Plus så sover hon hela nätter utan att komma in och störa mig. Självlysande stjärnor i taket blev det med. Nu ska jag bara sätta upp tavlor och hyllor och koppla in TV, dvd, tvspel mm..

Idag ska jag inte göra ett skit kan jag säga för jag har så ont i min rygg av allt bärande och städande.

Nu kallar mitt kära kaffe på mig.
Tack och haj

så dålig jag är på att sitta här!!

Jaha då har både jul och nyår gott och ett nytt år har börjat.
Jag får väl skriva lite om julen då vilket jag vill påpeka inte blev så bra!

Vi firade först hos Freddes familj. Där var hur trevligt som helst och barnen fick massa julisar.
Sen åkte vi till min familj. Där blev det inte så trevligt för min familj är INTE trevlig.

Min syrras ungar fick hur mycket som helst av min pappa och dyra som fan va presenterna dom fick.
Hanna fick en extra handkontroll av min pappa till hennes vsmile.
Hon hade inte ens önskat sig det. Va fan ska hon med 2 handkontroller??!!! Jag har inte tid att sitta och spela med henne.

Jaja... Elli fick....... INGET av min pappa för han hade glömt henne.
Ja ni läste rätt. Han hade glömt henne. Jag blev så ledsen. Så mycket är mina barn värda för honom.

Jag har inte mått så bra den senaste tiden och julen gjorde det inte bättre.
Men jag är inte den som är den. Jag är påväg att resa mig och då blir jag starkare än innan. Motgångar har inte dödat mig innan och kommer inte göra det nu iheller. Är så glad att jag har mina vänner som jag kan luta mig på när jag mår som sämst. Utan er hade mitt liv varit tomt och meningslöst.

Nu har vi ett nytt år och nu ska det bli förändringar i mitt liv. Nu ska jag börja träna och gå ner MYCKET i vikt. Jag ska bli smal, må bätte och orka mer.

Nä nu kan jag inte sitta här mer. Har mycket att göra idag.
Skriver kanske senare eller imorgon.....