Då har stunden kommit då Elli fyllde 1år. Min lilla tös är ingen liten tös utan en liten flicka. Stort grattis till henne.
Jag hade även en sak till att fira plus en sak att sörja.
Jag firade även att jag har klarat det första året som 2 barnsmamma och så sörjde jag för det var 2år sen min lille pojk lämnade vår jord och fick flyga upp till min gammel morfar.
Så med andra ord var det en dag med mycket blandade känslor.
Det är väldigt märkligt att Elli valde att komma ut samma dag som lillebror.
Det är som om det är ett tecken på att man aldrig ska ta saker förgivet och Elli har blivit påminnelsen. Kanske lite långsökt men jag fattar vad jag menar iallafall.
Igår (torsdag) hade Hanna sin kompis Alice här hemma och lekte. Jag bjöd på pannkakor och saft. Eftersom det var väldigt svårt att styra bort Elli från deras lekar och från Hannas rum så beslöt jag att det kanske hade varit bättre att vara ute och leka i regnet. Alla barn älskar ju att få klafsa i regn och vattenpölar. Så ungarna sprang barfota och hoppade i alla vattenpölar som bara fanns i sina fina klänningar haha så roligt det såg ut.
Iallafall, Elli fyllde 1år igår (torsdag) så vi bjöd på lite tårta och kaka till Freddes familj. Min familj behagade inte höra av sig så jag sket på dom.
Elli fick en massa fina Hello kitty kläder och ett jätte fint guldhalsband med ett litet guldhjärta.
Hanna gav henne nya nappar (hon ville det själv) och vi ska köpa en cykel/gåbil men tyvärr var dom slut så vi avvaktar lite med den presenten.
Nä nu ska jag göra den roliga sysslan och städa för det är grus i hela min lägenhet.
fredag 24 juli 2009
söndag 19 juli 2009
söndag 12 juli 2009
äntligen klara!!
Då var vi äntligen klara med Hannas rum, eller nästan iallafall. Det som är kvar är att hänga upp tavlor och lite småpill, men det stora hela är klart.
Nu sover Hanna inne på sitt egna rum igen och FYYYYY va skönt att slippa dela min säg med henne med. Har nog inte sovit så bra som jag har gjort dessa 3 nätter!!!!
Jag trodde att vi skulle få det svårt att få Hanna in på sitt rum men det var faktiskt bara första natten som var besvärlig.
Här hemma är det lite kaos och skrik. Hanna är ordentligt inne i 5 års trotsen och Elli bara rymmer och lever jävel med mig.
Nu reser sig Elli mot möbler och har börjat gå runt dom. Jo visst kul att det går framåt men fyyyy vad jobbig hon är. Elli är riktigt farlig. Hon ställer sig upp vid bordet och sen släpper hon taget helt och tror hon kan gå vilket resulterar till att hon snart har hjärnskakning för hon bara trillar och slår i huvet i golvet. Igår kväll trillade hon nog 8 ggr inom en timme... Börjar bli jobbigt nu.
Elli vill inte gå på hela foten utan bara på tå. Står hon still så är det på hela foten så hon kan men vill inte.
Bits gör ungen också. Hela min arm är full av bitmärken från fanskapet. Hon har fått ett jävla humör. Går det inte som hon vill blir hon AARRGGG!!! Men hon skriker inte eller bölar utan hon morrar som ett monster vilket är ganska bra för det är inte så höga ljud.
Hanna är som jag sa tidigare i 5års trots. Jag kan inte kontrollera henne mer. Helt hopplös är hon och vi ska inte tala om hur stöddig hon är. Vissa dagar vill jag bara slå fanskapet (nä jag gör inte det men jag vill) skicka iväg henne till något millitärläger i USA och få tillbaka MIN fina flicka som jag älskar så högt. Alla på min gård pratar om hur snäll och väluppfostrad och glad Hanna alltid är, men jag tror dom ljuger för att göra mig lite glad och bygga upp något hopp hos mig att hon kommer bli bättre. Tyvärr, den lätta går jag inte på.
Ibland undrar jag om det är jag som är sjuk i huvudet som inte kan se denna snälla, väluppfostrade, glada Hanna eller om det är dom på gården som inte kan se den räliga ungen för den hon är. Usch vad jag saknar min fina goa Hanna som var SNÄLL!!!
Jag kanske lyckas bättre med Elli.
Jag tycker lite synd om Hanna för denna veckan har hon varit så dålig. Hela hals och nacke är uppsvullen med körtlar. Först fick hon öroninflammation i ena ögat sen kom det i det andra ögat. Sen sprack trumhinnan i ena örat och dagen efter den andra trumhinnan Stackars lilla Hanna så ont hon måste ha haft. Tur hon har så hög smärtgräns som hon har.
Nä nu ska jag laga lite mat. Vi ska ha korvstrogganoff med ris och grönsaker. MM det var längesen vi åt det.
Sarr vi gör vi haj haj...
Nu sover Hanna inne på sitt egna rum igen och FYYYYY va skönt att slippa dela min säg med henne med. Har nog inte sovit så bra som jag har gjort dessa 3 nätter!!!!
Jag trodde att vi skulle få det svårt att få Hanna in på sitt rum men det var faktiskt bara första natten som var besvärlig.
Här hemma är det lite kaos och skrik. Hanna är ordentligt inne i 5 års trotsen och Elli bara rymmer och lever jävel med mig.
Nu reser sig Elli mot möbler och har börjat gå runt dom. Jo visst kul att det går framåt men fyyyy vad jobbig hon är. Elli är riktigt farlig. Hon ställer sig upp vid bordet och sen släpper hon taget helt och tror hon kan gå vilket resulterar till att hon snart har hjärnskakning för hon bara trillar och slår i huvet i golvet. Igår kväll trillade hon nog 8 ggr inom en timme... Börjar bli jobbigt nu.
Elli vill inte gå på hela foten utan bara på tå. Står hon still så är det på hela foten så hon kan men vill inte.
Bits gör ungen också. Hela min arm är full av bitmärken från fanskapet. Hon har fått ett jävla humör. Går det inte som hon vill blir hon AARRGGG!!! Men hon skriker inte eller bölar utan hon morrar som ett monster vilket är ganska bra för det är inte så höga ljud.
Hanna är som jag sa tidigare i 5års trots. Jag kan inte kontrollera henne mer. Helt hopplös är hon och vi ska inte tala om hur stöddig hon är. Vissa dagar vill jag bara slå fanskapet (nä jag gör inte det men jag vill) skicka iväg henne till något millitärläger i USA och få tillbaka MIN fina flicka som jag älskar så högt. Alla på min gård pratar om hur snäll och väluppfostrad och glad Hanna alltid är, men jag tror dom ljuger för att göra mig lite glad och bygga upp något hopp hos mig att hon kommer bli bättre. Tyvärr, den lätta går jag inte på.
Ibland undrar jag om det är jag som är sjuk i huvudet som inte kan se denna snälla, väluppfostrade, glada Hanna eller om det är dom på gården som inte kan se den räliga ungen för den hon är. Usch vad jag saknar min fina goa Hanna som var SNÄLL!!!
Jag kanske lyckas bättre med Elli.
Jag tycker lite synd om Hanna för denna veckan har hon varit så dålig. Hela hals och nacke är uppsvullen med körtlar. Först fick hon öroninflammation i ena ögat sen kom det i det andra ögat. Sen sprack trumhinnan i ena örat och dagen efter den andra trumhinnan Stackars lilla Hanna så ont hon måste ha haft. Tur hon har så hög smärtgräns som hon har.
Nä nu ska jag laga lite mat. Vi ska ha korvstrogganoff med ris och grönsaker. MM det var längesen vi åt det.
Sarr vi gör vi haj haj...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)