då har min mamma varit på besök

Då var det ett tagsen man satt här och skrev.
Det har äntligen börjat lugna ner sig här hemma med Hanna. Ganska skönt men det kommer väl snart en ny period som är hemsk eller något.

Min stora flicka fyller 4 år på torsdag. Fy vad tiden har gått snabbt. Min söta lilla flicka är snart en pubertetsnissen som skriker halsen av sig för att hon inte får som hon vill. Jag kommer flytta när den perioden kommer. Jag har redan fått en försmak på hur det kommer att bli och slagsmålen kommer nog avlösa varnandra här.

Elli bara växer och växer. Min lilla söta tösabit. Hon blir 3 månader på torsdag och ska vaccineras då. Elli väger redan över 6 kg så en liten tjockis har hon blivit.
Ibland känns allt förbra. Elli sover hela natten och är väldigt snäll och inte gnällig mer än när det vankas mat eller ny blöja behövs.
När jag tittar ner i sängen på morgonen när jag vaknar möts jag av ett jätte leende och nästan ett skrik av glädje. Min fina flicka.

Min mamma var här på besök. Det var bara 3 år sen jag såg henne sist. Först var jag väldigt skeptisk till att hon skulle komma för jag har väl ingen direkt kärlek till henne efter allt hon har gjort men ibland får jag bita ihop för jag vet att det kommer ta något år till innan vi ses.

Vi hade jätte trevligt och mysigt. Hanna och Elli fick en massa presenter och jag fick en välbehövd peng.
Jag vill så gärna ha en bra kontakt med min mamma men jag vet att det inte går. Jag har förmycket agg mot henne och sen vet jag att hon bara kommer att såra mina barn för hon inte håller vad hon säger. Mina barn ska aldrig behöva känna den besvikelsen som jag har kännt under hela min barndom. Så det är bättre det är som det är.

Min lillebror var också med på besöket. Tyvärr känner jag inte riktigt att det är min bror för vi har aldrig haft någon kontakt. Det är ganska skrämmande eftersom han är de riktiga syskonet.

Ibland känns det så ensamt för jag inte har någon riktig familj men som sagt jag klara mig nog. Jag har gjort det än så länge iallafall.
Blir så avundsjuk på människor som har en nära kontakt med sin mamma och kan krypa upp till henne eller gå på stan och fika. Det har väl fått en annan betydelsen nu när jag själv har barn. Varför kunde inte min mamma vara normal??!!

Jaha det är som det är.....

blir bara värre

Jag håller på att bli tokig.
Hanna blir bara värre och värre för varje dag som går.
Ibland önskar jag bara att jag kunde försvinna och komma tillbaka när allt är lungt.

Vart har min snälla goa unge tagit vägen??!!
Jag vill ha tillbaka henne som alltid tänkte på andra och lyssnade på vad man sa.
Nu kan Hanna inte ens krama en normalt eller ge en puss utan att det spårar ur.

Hon som var så rolig och härlig och glad har förvandlats till en elak, stygg liten apa som bara är ute efter att provicera en till den mildaste grad.

Vi ska inte ens tala om hennes nya hobbi, skrämma Elli så hon börjar tjuta.
Hanna smyger under bordet och hoppar fram och skriker så Elli hoppar till i sitt babygym vettskrämd och får ingen luft så rädd hon blir.

När Elli sover kommer hon smygande och ställer sig bredvis sängen och skriker:
- Elli din latmask upp och hoppa det är morgon och då ska man inte sova.

Elli vaknar i panik.

Jag hämtade Hanna från dagis förra veckan och då havererade det helt.
Hanna ville inte ta på sig sina byxor för hon skulle ha en kjol på sig vilket det inte fanns på dagis. Efter mycket lungt förklarande att kjloen inte finns så gick det åt helvete. Stor tjutande och galen vägrade hon ta på sig kläder vilket vill säga jacka och skor. Elli skrek och sket och jag kände hur svetten började komma
Ilsken som ett bi väser jag fram mellan tänderna att hon ska ta på sig innan jag blir riktligt förbannad. Ungen vägrar. En fröken kommer ner och säger till Hanna på sin allra snällaste ton:

-Hanna det finns ingen kjol så du får vänta tills du kommer hem lilla gumman.

LILLA GUMMAN???!!!!!!
Nä det är hon inte, jävla satunge kanske.

När den "söta lilla fröken" har lagt sig i blev det tio gånger värre.
En förälder stod bredvid med sina två rälig ungar och säger till dom att dom skulle bara våga bli som Hanna för då har dom ingen aning om vad som händer.
Jag blev så jävla arg på henne att jag ställer mig upp och väser fram att Hanna iallafall inte är en jävla hyklare som hennes ungar är utan vågar säga dumma ord och göra dumma saker framför mig. Där släppt allt för mig. Jag rullade ut vagnen och började gå. Hanna kom springande efter i bara strumpbyxor och
t-shirt och skrek som en galning så jag trodde nästan att hon skulle tappa rösten. Hela vägen hem skrek och bölade hon. Glömde att hon sprang och bet mig hela tiden för drog i min jacka så den gick isönder. Min nya jacka jag precis hade köpt. Hon försökte välta Ellis vagn flertalet gånger också.
Normalt tar hemfärde från dagis tio minuter men nu tog den 1 timme. När vi väl kom fram till gatan och skulle gå över så lägger ungen sig på gatan.
Då ska jag bara tala om att det är en väl trafikerad gata John Erikssonsväg.
Jag fick väl upp ungen efter en snäll farbror stoppade trakfien till mig så inget hände. Evigt tacksam för denna lilla insats.

Jag har aldrig skämts så mycket för mitt barn som jag gjorde nu. Det var så jag började känna hat mot henne.

Stöddig är hon också. Hon ställer sig framåt lutad med händerna på höfterna och stampar med foten när hon börjar bli arg. Hon ser så ding ut. Måste ta ett foto när hon gör det så ni kan få se.

Ju snällare jag är ju dummare blir hon. Ska här vara lungt så måste jag skrika hela tiden. Det är hemskt. Jag hoppas verkligen detta bara är en fas.
Man kan inte ens skylla på att det är Elii som tar tid från henne för hon kräver nästan ingen tid av mig. Hon ligger i sitt babygym och gurglar och försöker fånga sina kaniner så jag har all tid i världen för Hanna men inget passar fröken.

Är så trött på henne nu......