oj vad tiden springer iväg

Igår var jag och klippte mig. SÅ fint det blev och så mysigt det var att göra något för mig själv för en jävla gångs skull. Nu sitter jag bara och väntar på att posten ska komma så jag kan hämta ut mina nya kläder.

Då är det julafton imorgon. Så kul det ska bli att se Hannas glädje när hon öppnar alla paket. Mitt älskade barn. Hon är så fin och go mitt troll.
Vi ska inte tala om hur duktig hon är. I en månad snart har hon varit helt blöjfri på nätterna och endast 2 ggr har det skett olyckor i sängen och det har varit mitt fel för jag har glömt att kissa henne i tid. Shame on me!!

Jaghar varit på BVC med mitt minsta troll och vägt och mätt henne.
Nu väger hon 8kg och är 63,5 cm lång.
En riktig julgris har hon blivit.
Elli är så underbar och bara skrattar hela tiden och tycker verkligen att livet är kul. Hmm jag är lite avundsjuk.

fast jag ska inte klaga för jag och Fredde har verkligen hittat tillbaka till varandra just nu och upplever en nyförälskelse. Känns skönt att bara få en kram ibland även om jag inte är det fysiska människan. Nu håller vi verkligen om varandra på nätterna och somnar så. Det har vi inte gjort på 4½år.
Då har vi även passerat 6 års dagen.
Shit har jag verkligen varit tillsammans med honom i 6år??!!!! och vi har inte slagit ihjäl varandra än. Helt otroligt. Hahaha.....

Nu vaknar lilleskutt så jag får väl ta henne.

Puss och kram vi ses på stan.. eller inte...

äntligen lite ego

Nu är jag stolt över mig själv.
Inte bara har jag köpt alla julklappar utan jag har faktiskt handlat kläder och stövlar till mig själv för 2300kr plus ska jag klippa mig på måndag.
Det var på tiden att jag spenderar lite på mig själv.
idag är det lördag och hela min familj har hur mysigt som helst. Till och med Fredde är hemma och kan dela vår glädje.
Imorgon ska julgranen kläs och vi ska lyssna på julmusik.
Är så glad att det spritter i kroppen. Varför vet jag inte men känt känns det att äntligen få vara glad och lycklig. Det har till och med blivit lite vuxenmys.
Nu ska jag fortsätta mysa och ata det lungt.

Haj Kaj

oj det var längesedan jag skrev....

Jag kanske måste uppdatera lite vad som har hänt i vår familj.

Vem ska vi börja med?
Det får bli Elli.
Nu har hon hunnit bli 4½ månad. Hon har blivit stora bebisen. När Elli var 3½ månad kom hennes första tand. Jag blir så ledsen, jag har ingen liten bebis mer!!! Jag tycke att så fort dom får tänder så är dom inte små längre fast att dom är det. Nu har hon 2 framtänder och en hörntand.
Min lilla tös har lärt sig att rulla runt till rygg men efter det så tar det stopp.
Smakisar har vi också börjat med men hon reder inte det. När maten väl kommer in i munnen så vet hon inte vad hon ska göra så hon bara har det där och ser dum ut. Så söt hon är när hon sitter där.
Nu har hon fått sin första riktiga förkylning. Det är SÅ synd om henne. Helt förtvivlad är hon när hon inte får någon luft för allt snor. Hennes stora idol är storsyrran. Så fort hon ser henne så börjar hon skratta.
Elli har också lärt sig vem som är vem. Så fort vi frågar var mamma eller pappa eller Hanna ära så tittar hon dit direkt. Min duktiga flicka.

Då får det väl bli några rader om Hanna också.
Min duktiga flicka har blivit helt blöjfri nu. Hon hade blöja på natten fram till i förrgår. Till hennes stora förtvivlan så var blöjorna slut när hon skulle lägga sig så det var bara att ta tjuren vid hornen och ge henne ett par trosor men hon valde att inte ha några alls och bara nattlinne och gick och la sig i sin säng. En gång på natten fick jag gå upp och följa henne till toan och sen fixade hon resten. Det var tilloch med att hon sov i sin egna säng hela natten. Eftersom det gick så bra så fortsatte vi och nu har hon varit blöjfri i 2 nätter och sovit i sin säng hela natten. Så duktig hon är. Så stolt över henne.
Fast För någon vecka sen så gjorde hon något som jag är mindre stolt över.
Hanna kom och frågade mig om hon fick lov att leka på sitt rum. Varför hon gjorde detta har jag ingen aning om men hon gör sånt och frågar knäppa saker. Iallafall. Jag svarade naturligtvis ja och hon stack. Efter en stund så märket jag att det var väldigt tyst och jag gick för att kolla vad hon gjorde eftersom hon inte direkt är betrodd här hemma vilket hon också bevisade att hon inte kan vara.
Då satt hon i sängen på huk med trosorna nerdragna till knäna och..... håll i er..... hon sket i sin säng. Jag blev så förvånad att jag inte kunde bli arg på henne. Väldigt lugnt frågade jag henne vad hon gjorde så här lät vårt samtal, ska bara påpeka att hon fortfarande skiter och pratar krystat.
- vad gör du?
-Bajsar
-varför gör du det i sängen?
-Jag har aldrig gjort det förut.
-nä det vet jag men man skiter väl inte i sängen?
-Nä jag vet men nu har jag gjort det och det var inte så roligt.
-det var ju bra att du inte tycket det var roligt men vem ska nu ta upp bajset?
-det vet jag inte kanske du?
-skulle inte tro det.
Jag gick och hämtade torki så fick hon själv ta upp tollarna.

Jag fattar verkligen inte hur man kan komma på något sånt!!!!!!
Ja det är min flicka det.

Då har det redan blivit första advent. Skrämmande hur snabbt tiden bara rusar fram. Blir lite rädd ibland.
Nä nu ska jag bråka lite med Hanna för jag ska slänga mig i soffan och glo lite på tv och hoppas på att min förkylning ska börja lätta lite.

Då har dom gjort det igen...

Jag älskar verkligen Freddes familj men ibland går det förlångt.
Det är verkligen inte första gången dom gör så här.

Alltid när jag ska göra något roligt med Hanna eller roligt och roligt, när vi ska hitta på något så gör dom det alltid förre mig även om dom vet att jag ska göra det.

Jag kan ta några exempel:
När det öppnade en djuräffar här i malmö zoocity så skulle jag gå dit med Hanna. Fredde sa det till sina föräldrar och vad gör dom jo berättar för Hanna att dom ska åka dit med henne. Jahapp... En gång ingen gång...

När Mamma mu kom ut på bio sa jag att jag skulle gå med Hanna för hon har aldrig varit på bio och jag ville ta henne första gången själv. Vad händer??!!
Joo Freddes syster ringer och säger att hon har bokat biljetter till flimen och att hon ska ta med Hanna. Jahapp...

Igår (allahelgona) så skulle jag gå till kyrkogården med Hanna och Elli för jag ville tända ljus för min morfar och min son.
Freddes pappa ringer på morgonen och frågar om han får ta med Hanna ut en stund för dom skulle köra ner till stugan och sen tillbaka. Han tyckte att jag behövde en liten paus från Hanna eftersom hon är så trotsig och jobbig just nu. Självklart tyckte jag det kan bli skönt så är jag inte irriterad när vi ska till kyrkogården.
När klockan blir 3 ringer han och säger att dom tar med Hanna till kyrkogården så jag slipper att ta ut henne och Elli. Vaddå slipper??!!!! Jag hade väl förfan inte gjort det om jag inte hade velat själv??!!!!
Är det nu jag ska vara tacksam eller?
Tack för att jag slipper tända ett ljus för min morfar och min son. Ni är riktiga vänner som tänker på mig så!!!!

Varför gör dom så??!!
Det är så jävla taskigt. Ska jag inte kunna göra något med min dotter förrän dom snor ideén?
Har jag gjort dom något för att dom ska göra så mot mig?!! Jag har ingen aning.

Hädan efter ska jag inte säga ett skit vad jag ska göra så kan dom inte sno min ideé.

Är så trött. Jag skulle göra ett pumpansikte med Hanna igår men hade någon äcklig affär kvar pumpor??!!!
Nä självklart hade dom inte det....
Så jag tog fram vattenfärg och målade lite fladdermöss och spöken på fönstret i Hanna rum.

Iförrgår ville Hanna pyssla lite med mig. Hon hade fått ett paket med lite saker i så man kan göra eget tvål så jag slängde Elli i säng och vi satte igån och gjorde tvål. Hanna tyckte inte det var så roligt och ska jag vara ärlig inte jag iheller så vi gjorde klart tvålen och tog glass och satte oss i soffan och tittade på film. Det var så myigt, bara hon och jag och mös...
Jag har verkligen saknat vårt mys på kvällarna så nu har vi bestämt oss för att vi ska få Elli i säng tidigt på lördagar så ska vi bara mysa.

Längtar så tills det blir snö. Då ska vi åka pulka och göra snögubbar. Sen gå in helt frusna och dricka varmchoklad och äta pepparkakor och snurra in oss i varsin filt. Fan nu sa jag det nu kanske Freddes familj hinner förre hmmmm....

Nä nu kanske jag ska få i mig lite frukost så jag mår bra.....

då har min mamma varit på besök

Då var det ett tagsen man satt här och skrev.
Det har äntligen börjat lugna ner sig här hemma med Hanna. Ganska skönt men det kommer väl snart en ny period som är hemsk eller något.

Min stora flicka fyller 4 år på torsdag. Fy vad tiden har gått snabbt. Min söta lilla flicka är snart en pubertetsnissen som skriker halsen av sig för att hon inte får som hon vill. Jag kommer flytta när den perioden kommer. Jag har redan fått en försmak på hur det kommer att bli och slagsmålen kommer nog avlösa varnandra här.

Elli bara växer och växer. Min lilla söta tösabit. Hon blir 3 månader på torsdag och ska vaccineras då. Elli väger redan över 6 kg så en liten tjockis har hon blivit.
Ibland känns allt förbra. Elli sover hela natten och är väldigt snäll och inte gnällig mer än när det vankas mat eller ny blöja behövs.
När jag tittar ner i sängen på morgonen när jag vaknar möts jag av ett jätte leende och nästan ett skrik av glädje. Min fina flicka.

Min mamma var här på besök. Det var bara 3 år sen jag såg henne sist. Först var jag väldigt skeptisk till att hon skulle komma för jag har väl ingen direkt kärlek till henne efter allt hon har gjort men ibland får jag bita ihop för jag vet att det kommer ta något år till innan vi ses.

Vi hade jätte trevligt och mysigt. Hanna och Elli fick en massa presenter och jag fick en välbehövd peng.
Jag vill så gärna ha en bra kontakt med min mamma men jag vet att det inte går. Jag har förmycket agg mot henne och sen vet jag att hon bara kommer att såra mina barn för hon inte håller vad hon säger. Mina barn ska aldrig behöva känna den besvikelsen som jag har kännt under hela min barndom. Så det är bättre det är som det är.

Min lillebror var också med på besöket. Tyvärr känner jag inte riktigt att det är min bror för vi har aldrig haft någon kontakt. Det är ganska skrämmande eftersom han är de riktiga syskonet.

Ibland känns det så ensamt för jag inte har någon riktig familj men som sagt jag klara mig nog. Jag har gjort det än så länge iallafall.
Blir så avundsjuk på människor som har en nära kontakt med sin mamma och kan krypa upp till henne eller gå på stan och fika. Det har väl fått en annan betydelsen nu när jag själv har barn. Varför kunde inte min mamma vara normal??!!

Jaha det är som det är.....

blir bara värre

Jag håller på att bli tokig.
Hanna blir bara värre och värre för varje dag som går.
Ibland önskar jag bara att jag kunde försvinna och komma tillbaka när allt är lungt.

Vart har min snälla goa unge tagit vägen??!!
Jag vill ha tillbaka henne som alltid tänkte på andra och lyssnade på vad man sa.
Nu kan Hanna inte ens krama en normalt eller ge en puss utan att det spårar ur.

Hon som var så rolig och härlig och glad har förvandlats till en elak, stygg liten apa som bara är ute efter att provicera en till den mildaste grad.

Vi ska inte ens tala om hennes nya hobbi, skrämma Elli så hon börjar tjuta.
Hanna smyger under bordet och hoppar fram och skriker så Elli hoppar till i sitt babygym vettskrämd och får ingen luft så rädd hon blir.

När Elli sover kommer hon smygande och ställer sig bredvis sängen och skriker:
- Elli din latmask upp och hoppa det är morgon och då ska man inte sova.

Elli vaknar i panik.

Jag hämtade Hanna från dagis förra veckan och då havererade det helt.
Hanna ville inte ta på sig sina byxor för hon skulle ha en kjol på sig vilket det inte fanns på dagis. Efter mycket lungt förklarande att kjloen inte finns så gick det åt helvete. Stor tjutande och galen vägrade hon ta på sig kläder vilket vill säga jacka och skor. Elli skrek och sket och jag kände hur svetten började komma
Ilsken som ett bi väser jag fram mellan tänderna att hon ska ta på sig innan jag blir riktligt förbannad. Ungen vägrar. En fröken kommer ner och säger till Hanna på sin allra snällaste ton:

-Hanna det finns ingen kjol så du får vänta tills du kommer hem lilla gumman.

LILLA GUMMAN???!!!!!!
Nä det är hon inte, jävla satunge kanske.

När den "söta lilla fröken" har lagt sig i blev det tio gånger värre.
En förälder stod bredvid med sina två rälig ungar och säger till dom att dom skulle bara våga bli som Hanna för då har dom ingen aning om vad som händer.
Jag blev så jävla arg på henne att jag ställer mig upp och väser fram att Hanna iallafall inte är en jävla hyklare som hennes ungar är utan vågar säga dumma ord och göra dumma saker framför mig. Där släppt allt för mig. Jag rullade ut vagnen och började gå. Hanna kom springande efter i bara strumpbyxor och
t-shirt och skrek som en galning så jag trodde nästan att hon skulle tappa rösten. Hela vägen hem skrek och bölade hon. Glömde att hon sprang och bet mig hela tiden för drog i min jacka så den gick isönder. Min nya jacka jag precis hade köpt. Hon försökte välta Ellis vagn flertalet gånger också.
Normalt tar hemfärde från dagis tio minuter men nu tog den 1 timme. När vi väl kom fram till gatan och skulle gå över så lägger ungen sig på gatan.
Då ska jag bara tala om att det är en väl trafikerad gata John Erikssonsväg.
Jag fick väl upp ungen efter en snäll farbror stoppade trakfien till mig så inget hände. Evigt tacksam för denna lilla insats.

Jag har aldrig skämts så mycket för mitt barn som jag gjorde nu. Det var så jag började känna hat mot henne.

Stöddig är hon också. Hon ställer sig framåt lutad med händerna på höfterna och stampar med foten när hon börjar bli arg. Hon ser så ding ut. Måste ta ett foto när hon gör det så ni kan få se.

Ju snällare jag är ju dummare blir hon. Ska här vara lungt så måste jag skrika hela tiden. Det är hemskt. Jag hoppas verkligen detta bara är en fas.
Man kan inte ens skylla på att det är Elii som tar tid från henne för hon kräver nästan ingen tid av mig. Hon ligger i sitt babygym och gurglar och försöker fånga sina kaniner så jag har all tid i världen för Hanna men inget passar fröken.

Är så trött på henne nu......

halvt barnledig

Då är Hanna på bio med farmor, farfar och faster och ser mamma mu.
Första gången hon är på bio.
Hanna brydde sig inte om något annat än att hon skulle ha popcorn. Hon är så knäpp.
Igår hämtade jag Hanna på dagis och upptäckte till min fasa att hon var på ett jävla humör. Sur och jävlig och trotsig. Jag gjorde ett tappert försök till att muntra upp henne men misslyckades totalt.
När hon väl hade testat mitt tålamod några timmar slog jag näven i bordet så kaffekoppen for iväg. Då började hon mjukna upp lite och det blev en behaglig kväll.
Jäkligt ledsen över att jag missade Björn Rosenströms konsert satte jag på hans skiva och började laga lite mat.
Det är kanske inte de barnvänligaste texterna men skit i det. Hanna började sjunga med och dukade bordet. Efter maten fick jag Elli till att sova en stund och jag satt med Hanna i soffan och läste hennes nya disney prinsessbok som hon hade fått från sin bok klubb. När boken väl var slut såg jag att hon hade somnat i min famn.
Min stora flicka kändes så liten igen och mitt mammahjärta bara värmdes av kärlek för henne.
Imorse kröp hon upp i min säng och in under mitt täckt, klappade mig på kinden så jag skulle vakna och bara kramade om mig och sa hon älskade mig upp till himlen och stjärnorna och tillbaka. Hon är så go min flicka när hon väl har den sidan framme.
Nä nu ska jag mysa lite med Ellinor i lugn och ro innan mitt stora monster kommer hem sen blir det inte så mycket mys förrän Hanna sover.

fundersam

Nu har jag funderat ganska mycket på mitt liv och hur det är.
Jag har försökt vara någon som jag inte är. En förbannad präkt mamma.
Hur kunde jag skunka så lågt?!!!
Jag haritne haft en ute kväll sen det är jag blev gravid med min dotter Hanna. Låta mig bara påminna om att hon blir 4år nu i oktober.
Problemet är nog att jag är så jävla rädd att bli som min mamma var mot mig där allt festande var MYCKET viktigare än mig. Så har det varit i hela mitt liv och jag är 28år.

Jag vet att jag aldrig kan bli så dålig som min mamma även om jag går ut en kväll. Jag kan iallafall ta hand om mina barn.
Den stor frågan är bara hur jag har blivit som jag är. Vem är det jag försöker vara?!

Jag fattar inget. Tro fan att jag alltid bråkar med Fredrik när jag är svartsjuk på att han kan gå ut och leva det liv jag har levt.
Jag vill ha tillbaka mitt liv fast med min familj.
Kan man det?!!

Älskar Hanna men ibland är hon för mycket!!

Jag kan ibland vilja strypa ungen flera gånger om. Jag kan se mig själv och Hanna som Homer och Bart i simpsons när han stryper Bart. Nu gör jag inget sånt så ta det lungt.

Hanna har blivit så jäkla uppkäftig och stöddig. Säger man något till henne så ställer hon sig och skriker tillbaka att jag ska sluta tjata även om jag bara har sagt det engång till henne.

Härom dagen så bad jag henne städa undan på sitt rum och då löpte Hanna amok.
Hon skrek att jag bestämmer inte över hennes rum och hon gör som hon vill och när hon vill.
Hmmm skulle inte tro det.
När vi går ut så lyssnar hon inte för 5 öre. Springer ifrån mig och beter sig som en idiot.

Hade jag bara inte haft mitt temprament så hade jag kanske kunnat ignorera lite men jag hör allt och ser allt och blir FÖRBANNAD!!!
Vet inte vad jag ska göra med henne ibland.

När hon inte ville städa sitt rum tog jag alla leksaker som låg på golvet och stoppade dom i en svart säck och ställde dom på vinden fast jag sa till henne att jag slängde dom och om hon vill ha kvar sina saker skulle hon se till att städa undan hädanefter för annars kastar jag dom med. Så det så.

Igår hade jag röjt i garderoberna så alla kläder skulle få plats så vänder jag ryggen till och då drar hon ut ALLA kläderna och slänger dom på golvet. Varför gjorde hon så?!
Det vet hon inte själv men arg blev jag. Jag tvingade henne att vika alla kläderna igen och stoppa in dom i garderoben på sin plats.

Jag börjar bli skrämd om Ellinor också ska bli så bråkig när hon blir 4 år. Blir hon det låser jag in mig på psyket.

Orkar inte skriva mer just nu så jag får väl uppdatera imorgon eller något.

Pinsamt

Jag och mina 2 kära barn var på mobilia innan idag.

Hanna som är strax 4 år sprang bort inne på H&M när jag hittade henne hade hon tagit av sig sina kläder och satt på sig andra som hon hade plockat i affären och stod och speglade sig.

Jag ser att en expidit står och ser på henne och skrattar.

Jag kan ju säga att jag gjorde allt annat än skratta. Ilsken sm jag blev fick jag be lite om ursäkt för henne men expediten sa bara att hon var som en mini vuxen.



Med mycket sammanbitna tänder väste jag fram till Hanna att plocka av sig kläderna och fort skulle det gå. Då tittar Hanna på mig säger att man måste ju pröva kläderna innan man köper dom så man vet om dom passar.



Mmmmm det är min tös det!!

Mitt första inlägg

Tänkte att jag skulle göra ett försök till att samla alla mina tankar och händelser här.
Eftersom jag inte är så duktig på att skriva så kanske det blir lite obegripligt ibland men jag gör ett försök.

Här kommer att skrivas om allt som kan hända i min familj med mina tokiga ungar till mitt eviga gnäll om...... allt.