Jag måste vara en sorts martyr av något slag. Varför måste jag bara tortera mig själv på detta sätt?
Jag kämpar så jävla mycket för att vi alla ska ha det bra här hemma och vart leder det??
Jo alltid leder det till att JAG mår dåligt.
Varför kan jag bara inte inse att det kommer aldrig funka mellan oss?
Vi är helt för olika människor. Jag är.... helt ärligt vet jag inte längre vad jag är men något jag är säker på är att jag inte är som han vill att jag ska vara.
Ingen mer än mina barn kan ändra mig som person men ibland undrar jag verkligen vad jag är för filur. Någonstans på vägen har jag förlorat kontakten och vetskapen med mig själv.
Jag vet inte vad jag har blivit eller vart det ska sluta.
Jag vet att jag är för snäll och att jag har allt för mycket tålamod med saker och ting men det är nog en del av den tortyr jag håller på med.
Förr var jag aldrig så här. Jag visste vad jag ville och fick det (nä jag fick inget gratis, jag har alltid kämpat med att få som jag vill) Jag kastade bort folk ur mitt liv om dom gjorde mig illa utan problem.
Visst har jag trillat av hästen tidigare men jag har alltid rest mig upp och borstat bort skiten från knäna och sen var det bra.
Nu vill jag inte resa mig längre. Jag vill inte vara stark eller ordna upp något. Jag vill bara avsluta och gå vidare, men FAN vad det ska vara svårt då.
Nu sitter där säkert någon som vet vem jag är och snokar i min blogg som tänker att det är konstigt att jag kan vara mänsklig för det har jag aldrig varit.
Jo jag har alltid varit mänsklig men inte visat det. För är man mänsklig så är man sårbar och jag har kanske inte velat visa den sidan att jag faktiskt blir sårad och kan bli ledsen. Jag kanske inte bara kan vara arg eller stöddig.
Har ni någongång tänkt på att det kanske är en fasad som har varit jävligt bra att ha just pga sånna människor som sitter och snokar inte ska komma åt mig.
Jag är inte superman som kan axla hela världen på sina starka armar.
Nu vill jag bara ge upp och lägga mig och sova. Jag vill inte ha med folk att göra på ett bra tag för det tar för mycket energi från mig.
Fan vad jag saknar min gammelmorfar och mormor som alltid har varit mina stöttepelare genom livet. Jag vill itne stå på egna ben just nu och klara mig själv. Jag vill bli liten och kurra ihop mig hos någon som bara klappar mig på huvet och lovar dyrt och heligt att allt ska bli bra.
Varför var jag tvungen att sätta mig i skiten när jag var yngre för??!!
Som det kan påverka ens framtid men va fan visste man då??!!
Allt gick bara ut på att festa och ha kul. Varför skulle man ta ett ansvar för??!!
Jag orkar inte mer nu.....
1 kommentar:
Fina du!!!
De flesta av oss vet att Petra inte bara är en tuff tjej utan vi vet att där bor en fin och ömtålig människa inom den tuffa fasaden, det är därför vi gillar dig ...iaf jag *hihi*;-)
Känns tråkigt att veta att du har det tufft nu och med risk för att låta tjatig och tråkig så vill jag bara säga att visst kankse det känns möööörkt och tråkigt just nu men det blir bättre, det blir det alltid =)
Ibland är det bra att gå igenom sig själv och tänka till eftersom att det bara är en själv som kan lösa de problem som man har. Visst är det tufft ibland att göra det, att våga ta steget men sen efter ett tag så tackar man sig själv och är glad över att man gjorde det.
Svälj lite av din stolthet och be om hjälp, be någon att hjälpa dig tills du mår bättre och allt blir bättre...
Jag finns alltid och kan lyssna och jag vet att Sofie älskar dig och säkert ställer upp så mycket honkan och orkar =)
Massa kramar till dig!
Skicka en kommentar