Idag har Hanna en kompis med sig hem från skolan. Jätte kul för henne men mindre kul för mig.
När jag hämtar dom i skolan så blir dom jätte glada för att vi ska gå. Vi stannar till en stund på lekplatsen i parken så dom kan få leka av sig lite men när vi ska gå efter 40 minuter så säger Hannas kompis till Hanna att dom inte ska bry sig om vad jag säger utan fortsätta leka.
Ok, fel mamma att försöka sånt med!!!!!!
Efter att jag tog ton kom dom snällt och vänligt. När vi kommer till trappan och ska gå in säger Hanna till sin vän så här:
- Vi måste ta hissen för min mamma är för tjock för att gå upp för trapporna. Hon får inte plats.
Sen skrattar hon hånfullt.
Nu började jag koka av ilska och säger till Hanna jävligt bestämt att hon ska sluta ljuga och att om hon ska göra sig lustig på andra så ska jag lära henne den hårda vägen.
Så ledsen hon gjorde mig. Är det så mitt barn ser mig?!
Som en stor fet mamma?
Nä tack..
