då var det ett nytt år...

Ett nytt år har börjat och och nya utmaningar ska antas.
Förra året vill jag bara lägga bakom mig och glömma. Mycket skit hände och självklart även bra saker.
Oftast är det tyvärr så att det är det dåliga man minns mest.
Ska jag summera det bra som hände så kommer det nu en liten lista:

• jag gjorde min 12 veckors utbildning och fick bra betyg i både kursen och praktiken i Köpenhamn.
• Elli har börjat prata ordentligt
• Hanna började nollan och funnits sin plats i klassen
• Elli har blivit blöjfri på dagarna

Det var bara ett litet utbud av vad som hände som var bra och jag är glad för.

Mina underbara barn bara växer och växer. Hanna blir mer en självständig person med ett uselt självförtroende. Jag har ingen aning om vad jag ska göra för att stärka henne. Hon få beröm för varje liten sak hon gör och när det blir fel så brukar jag inte lägga stor vikt vid det utan berömma henne för att hon försökte. Detta har då inte hjälpt ett skit men jag hoppas hon ändrar sig senare. Elli är en så envis liten unge och inte tala om elak. Stygg liten apa.

Ofattbart att Elli ska bli 3 år och Hanna blir 7. Vart tog den tiden vägen?

• Detta året har jag satt några mål som jag SKA uppfylla:
• Jag ska gå ner 30kg
• Jag ska ha ett fast jobb
• jag ska bli mer tålmodig mot mina barn

Det var några saker som jag ska jobba på!!

Jag ska ha min operation och ta bort kängrupåsen på magen. Jag ska ha ett fast jobb så jag slipper gå här hemma och glo om dagarna.

Jag ska även bli en bättre människa.

Med det avslutar jag detta inlägg..

mystid!

Det var längesen jag har fått sitta ner med Hanna i soffan och bara mysa för oss själva utan att någon stör. Igår somnade Elli fort och jag och Hanna passade därför på att ta fram täcke och kudde och bädda ner oss i soffan men massa godsaker.

Som jag har saknar att bara få tid till Hanna. Detta ska jag försöka göra om varje helg!!

snart jul!

Visst är julen en mysig tid bortsett från alla julklappar som ska handlas. Det är mindre mysigt för plånboken och allas ekonomi.

Varje år bestämmer jag mig för att börja handla alla julklappar redan i oktober för då slipper man stressen. Varje år skiter det sig och jag står där 2 dagar innan julafton och idiot handlar.

Jag är säker på att det är så för dom flesta, om inte så tummen upp för er.

Varje år har jag samma jävla problem, jag vet aldrig vad jag ska köpa till mina barn. Även om dom säger hela tiden vad dom önskar sig så vet jag aldrig vad jag ska handla.

Jag måste alltid tänka efter om presenterna kommer att andvändas mer än 2 dagar innan dom tröttnat på dom.

Jag vet jag kanske inte ska tänka så mycket på det utan bara köpa det dom vill ha och göra mitt liv lättare men varför ska man inte krångla till det lite extra när man står där i julstressen??!!

Detta året är ju då inte olikt alla andra. Jag har fortfarande inte fått tummarna ur röven och kommit på vad jag ska köpa till alla. Jag tror jag fungerar bäst under press.

Tillbaka till det mysiga med jul.

Visst är det bara helt underbart att sitta och titta på all snö som så fint dalar ner från himlen medans man har mysig belysning och bara njuter av alla pepparkakor, julmust och glögg.

Detta året har jag bestämt att vi ska göra vars en egen julkula och hänga i granen. Sen ska vi måla krukor och plantera sådana där fina blommor( som jag aldrig kommer på vad dom heter men liknar en snopp med kondom på som är knottrig) haha jag är störd haha.. Tur att jag själv kan skratta åt det.

Men en riktig pysslig och mysig jul ska vi ha här hemma med massa skön julmusik (räknas Björn Rosenström till julmusik).

Iallafall bjuder på ett litet foto av min älskade lilla Elli som inte är så liten mer.

usch vad allt går fort

Tiden bara springer iväg. Barnen blir större och jag blir äldre.
Snart är det ett nytt år med nya utmaningar och nya mål.
Usch jag vill inte bli äldre. Nu kan jag stanna på 30 år och bara njuta av mitt liv, vilket jag också gör.

Jag har underbara vänner och alltid finns där för mig när jag snubblar på livetslina. En underbar familj men knasiga barn, and i just love it.

Människor som inte behövs i mitt liv är borta. Ganska skönt faktiskt.

Hanna har precis varit på hälsokontroll på skolan. Resultatet av det var väl inte direkt glädjande. Hon ligger långt under kurvan för längden och lite över kurvan för vikten. Hon är inte tjock men väger 2 kg för mycket. Hörslen är kass. Hon hörde långt ifrån alla pip så det ska bli en ny kontroll nästa termin.
Blir så ledsen för hennes skull. Hon är en tjock, döv dvärg Naww min lilla sessa.

Ska på utvecklingssamtal om Elli på måndag där dom även ska ta upp att hon slåss mycket och blir väldigt aggressiv när hon blir arg vilket hon blir ofta.
Jag har alltid sett detta som normalt eftersom hon bara är 2½år och inte kan uttrycka sig i prat alla gånger och blir frustrerad när ingen förstår. Tydligen är detta fel. Med andra ord är det fel på mina barn. Så känns det just nu.
Fel eller inte fel men det är mina barn som jag älskar mest i hela världen.

Blir så trött..

jag ger upp.........

Jag älskar Hanna överallt annat, tro inget annat.
Just nu är hon inne i någon personlighetsförändring och jag gillar inte den person som hon håller på att bli.
Visst hon går i försoleklassen och känner sig jätte stor och redo för att axla hela världen. Det innebär inte att man kan behandla och säga vad man vill till folk.
Hannas klasskompisar kommer från väldigt rika familjer med fina hus, dyra bilar, märkeskläder till och med hembiträden. Sinnessjukt..
Iallafall, hennes kompisar skryter väldigt mycket om att dom har levis jeans och canada goose jacka mm.
Jag har aldrig varit en person som har brytt mig om märkeskläder, utan bara att man har hela rena kläder.
Hanna har börjat tjata om att hon ska ha goosejacka och vill ha en pradaparfym.
Skulle inte tro det!!!

Nu för tiden kan vi inte prata med varandra mer, hon skriker till mig och kastar saker efter mig.
Minst en gång om dagen får jag höra hur usel mamma jag är och hon önskar att hon hade en annan mamma och att hon hatar mig.

Det gör SÅÅÅ ont att få höra allt det hon skriker till mig.
Jag har till och med fått höra nu att det var mitt fel att lillebror dog.
Ja det kanske det var vem vet. Precis som om den tanken inte har slagit mig med.
Min snälla söta tjej är borta. Hon kanske har rätt många gånger. Jag är en usel mamma som inte har märkt hur hon har förändrats tidigare och fångat upp henne. Jag lägger mig många gånger med tårar i ögonen för att jag känner mig så maktlös.
Sen kommer Elli springande och säger samma sak som Hanna för hon ska vara lika tuff som sin syster. Det får ju en till att må bättre.NOT!

Jag önskar så mycket att min mormor fanns hos mig så jag hade kunnat prata med henne om allt. Saknaden är så påtaglig just nu.
Jag har på minneslunden och tände ljus för henne men det bara brast för mig. Jag grät så mycket att jag inte fick någon luft. Det kommer väl aldrig bli lättare.


Det har varit många gånger Hanna har sprungit in på sitt rum skrikande att hon hatar mig och smäller igen dörren men efter en stund när jag vill prata med henne så har hon somnat och jag får inte chansen att få säga hur mycket jag älskar henne innan hon somnar.

Jag vill verkligen inte vara mamma mer. Jag vill inte känna denna smärta. Det är verkligen som om någon sticker en kniv i mitt hjärta och snurrar runt.

Jag har ingen aning om hur jag ska bemöta henne eller vara för att få en balans.

Jag orkar inte mer, jag ger upp..

Hmm...

Idag har Hanna en kompis med sig hem från skolan. Jätte kul för henne men mindre kul för mig.

När jag hämtar dom i skolan så blir dom jätte glada för att vi ska gå. Vi stannar till en stund på lekplatsen i parken så dom kan få leka av sig lite men när vi ska gå efter 40 minuter så säger Hannas kompis till Hanna att dom inte ska bry sig om vad jag säger utan fortsätta leka.
Ok, fel mamma att försöka sånt med!!!!!!

Efter att jag tog ton kom dom snällt och vänligt. När vi kommer till trappan och ska gå in säger Hanna till sin vän så här:
- Vi måste ta hissen för min mamma är för tjock för att gå upp för trapporna. Hon får inte plats.
Sen skrattar hon hånfullt.

Nu började jag koka av ilska och säger till Hanna jävligt bestämt att hon ska sluta ljuga och att om hon ska göra sig lustig på andra så ska jag lära henne den hårda vägen.

Så ledsen hon gjorde mig. Är det så mitt barn ser mig?!
Som en stor fet mamma?

Nä tack..

får panik på folk!

Ja bokstavligen talat!!!

Jag är ensamstående fast sambo med barnens pappa. Låter konstigt?!!!

Må så vara.
Jag är så trött på att sköta allt själv. Jag vet att Fredde är skit duktig med barnen när det väl kommer till kritan men varför itne alltid. Jag PALLAR INTE ALLTID!!!!

Sen får jag också spel på folks falskhet, eller jag vet inte om jag vill kalla det falskhet direkt men falskt är det iallafall.

Detta är ett vanligt problem men folk kan stå och säga till mig att dom tycker om mig, jag är en bra vän men så fort jag vänder ryggen till så säger dom tvärtom.

Jag skiter fullständigt i om folk tycker om mig eller inte det är inte det som är problemet utan att folk inte kan säga det direkt till mig. Det är lungt att folk inte tycker om mig man kan inte älska alla och jag vet att jag är jävligt svår att älska eller tycka om men jag är jag så är det bara. Like it or not....
men hyckla inte.

Jag vet om att jag inte alltid är världens latjo till pryl men alla har väl sina svackor.

slut citat från mig: jag är den jag är. Antingen älska mig eller skit i mig....