onsdag 23 juni 2010

mycket kan man..

Ibland vet jag inte vad jag ska tycka eller tro.

Där finns många saker man kan kalla mig men INTE att jag är en dålig och oansvarig mamma!!!!!!!!!!!!!!!!

Vem ge en den rätt att få lov att kalla folk det ena och det andra??!!

Nu har jag hört det sämsta påståendet på länge.

Saker kan verkligen såra en men när ens egna familj börjar anklaga mig för att vara en dålig mamma så har det gått förlångt.
Om man tittar på mina systrars barn och sen på mina så kan man lätt se vem som lägger ner tiden på att uppfostra barnen rätt.
Mina systrars barn är ELAKA!!!! Sonen är fruktansvärd, han kan mycket väl bara gå fram till någon och slå dom eller sparka dom. Om det inte passar kan han mycket väl ta en stol och kasta på en. Normalt beteende eller??!!!
Min andra systers döttrar är pain in the fucking ass...
dom säger aldrig tack när dom får något och tycker dom inte om det dom får så river dom sönder det eller kastar det och börjar böla för att det inte var vad de ville ha. Bortskämda eller??!!

Mina barn säger alltid tack när dom får något, kastar aldrig saker på någon och slåss oftast inte och om dom skulle slåss så har något retat upp dom riktigt ordentligt. Det har helt enkelt gått förlångt.
Mina barn skulle aldrig få för sig att säga något dumt till någon.

Sen när vi kommer till oansvarig då kan vi ju diskutera saken.
Jag litar på mina barn att dom inte sticker ifrån mig. Eller iallafall Hanna eftersom Elli bara är 2 år. Är det oansvarigt att låta ens barn klättra högt upp i ett träd när hon kan klara av det?!
Är det oansvarigt att låta lilla Elli klättra upp på en stor klätterställning och åka ner för rutchkanan när hon klarar av det??!!

hjälp jag fattar inte.

Mina barn är alltid rena och hela, dom har allt dom behöver och lite därtill.
Dom är väluppfostrade och snälla.
Är jag en dålig mamma för det?

Nä nu får folk ta och ge sig.

Jag är INGEN dålig mamma.

Punkt slut

fredag 18 juni 2010

jahapp då har jag fyllt år!

Ytterligare ett år har gått och inte ett skit klokare har jag blivit haha...
En svår tid har precis passerat och jag börjar komma tillbaka känns det som.

Nu när man har fyllt... emm 20år så är det inget som förändras En vän ringde igår och frågade hur det kändes att bli 30? Ska det kännas något speciellt?
Det var som vilken annan födelsedag som helst. Varför skulle det vara något annorlunda? Jag har aldrig firat mina födelsedagar för jag bryr mig inte om dom. Det är mer bry för andra än för mig tycker jag. Ett jävla tjat om det bara.
I en vecka nu har jag hört Fredrik tjata om att jag fyller år till allt och alla.
Många gratulationer fick jag iallafall förutom av min familj. Ja min syster och min mamma och bror gratulerade mig men inte resten av familjen. Men dom brukar glömma bort det. Jag är van. Det är nästan som om det är jag själv som ska ringa till dom och berätta att jag fyller år. Jag har gett upp.

Jaja.. vi passar en fågel till en vän för dom åkte till Turkiet och ska vara där i 2 veckor. Jag måste ju säga att det är ett jävligt meningslöst djur. Fast jag har ett uppdrag eller ja jag har 2 uppdrag.
1, den ska hållas levande i 2 veckor
2, jag ska få den handtam.

Båda mina uppdrag går ganska bra. Fågeln lever och jag har bara blivit biten 1 gång. Det är inte illa. Nu kan jag iallafall sticka in handen utan att den blir rädd.

Elli älska fågeln och Hanna bryr sig inte så mycket för hon vill bara ha sina ödlor som vi nu ska köpa till henne.

Elli ja hon är väl ett kapitel för sig den stygga apan. Shit vad en unge kan vara elak. Hon bits, slåss och drar i hår. Stackars Hanna som är mest utsatt för Ellis tortyr. På dagis är hon i slagsmål med pojkarna. Hon ser förjävlig ut ibland.
Hon går och skriker på Hanna så här:
-Min mamma älskar MIGGG!!!
Hmm jag undrar det ibland, Hanna blir förtvivlad och försöker förklara för henne att jag även är hennes mamma och att jag även älskar henne men då flippar Elli ut och börjar slå henne.
Livet är underbart hahaha...

tack och hej..

söndag 6 juni 2010

fortfarande väldigt svårt..

Denna veckan har varit så jävla jobbig. Jaghar varit tvungen att gå på praktiken med ett leende på läpparna medans jag bara vill gråta, menjag har varit där och haft mitt leende men mitt hjärta har inte varit med.
Hjärta och hjärta, det som finns kvar av det iallafall.

Nätterna är så jobbiga. Tankar som far runt och tårarna som bränns mot kinderna. Varför måste det vara så jobbigt för??!! Varför kan det inte ta slut? och varför kan jag inte stänga av som jag brukar göra? Alla dessa varför men inget svar!

Nu är praktiken slut iallafall och jag fick bästa betyget som man bara kunde få. Min handledare hade skrivit att jag visar stor respekt och värdighet till de gamla och är väldigt lyhörd och passar utmärkt till vårdyrket. Tackar jag för!! Alla älskar mig och ville ha kvar mig och min chef vill att jag ringer henne i början på september så ska hon ordna ett jobb till mig där. Nu i sommar ska jag jobba i malmö på vårdboende men det är ju bättre det än inget. Min lärare ordnade jobbet till mig. Hon är så snäll hon. När jag slutade i fredags så gav min boende mig en duk som hon hade suttit och virkat undertiden vi varit där. En annan boende gav mig en flaska vin. Nu har jag lovat att jag ska komma tillbaka i sommar och hälsa på dom.

En vecka kvar i skolan sen har jag gått klart allt. Spännande men jag vill plugga vidare till uska. Jag vet att jag hade klarat det med bästa betygen.
Jaja det får väl vänta.

Sitter nu hos min pappa och bara tar det lugnt Hanna följde med dom och handla och jag och Elli sitter här och bara myser. Vi ska strax ut i trädgården och leka en stund. Jag har knappt varit inne denna helgen. Sena kvällar på gården med underbara grannar, grillning och en massa öl haha...