halvt barnledig

Då är Hanna på bio med farmor, farfar och faster och ser mamma mu.
Första gången hon är på bio.
Hanna brydde sig inte om något annat än att hon skulle ha popcorn. Hon är så knäpp.
Igår hämtade jag Hanna på dagis och upptäckte till min fasa att hon var på ett jävla humör. Sur och jävlig och trotsig. Jag gjorde ett tappert försök till att muntra upp henne men misslyckades totalt.
När hon väl hade testat mitt tålamod några timmar slog jag näven i bordet så kaffekoppen for iväg. Då började hon mjukna upp lite och det blev en behaglig kväll.
Jäkligt ledsen över att jag missade Björn Rosenströms konsert satte jag på hans skiva och började laga lite mat.
Det är kanske inte de barnvänligaste texterna men skit i det. Hanna började sjunga med och dukade bordet. Efter maten fick jag Elli till att sova en stund och jag satt med Hanna i soffan och läste hennes nya disney prinsessbok som hon hade fått från sin bok klubb. När boken väl var slut såg jag att hon hade somnat i min famn.
Min stora flicka kändes så liten igen och mitt mammahjärta bara värmdes av kärlek för henne.
Imorse kröp hon upp i min säng och in under mitt täckt, klappade mig på kinden så jag skulle vakna och bara kramade om mig och sa hon älskade mig upp till himlen och stjärnorna och tillbaka. Hon är så go min flicka när hon väl har den sidan framme.
Nä nu ska jag mysa lite med Ellinor i lugn och ro innan mitt stora monster kommer hem sen blir det inte så mycket mys förrän Hanna sover.

fundersam

Nu har jag funderat ganska mycket på mitt liv och hur det är.
Jag har försökt vara någon som jag inte är. En förbannad präkt mamma.
Hur kunde jag skunka så lågt?!!!
Jag haritne haft en ute kväll sen det är jag blev gravid med min dotter Hanna. Låta mig bara påminna om att hon blir 4år nu i oktober.
Problemet är nog att jag är så jävla rädd att bli som min mamma var mot mig där allt festande var MYCKET viktigare än mig. Så har det varit i hela mitt liv och jag är 28år.

Jag vet att jag aldrig kan bli så dålig som min mamma även om jag går ut en kväll. Jag kan iallafall ta hand om mina barn.
Den stor frågan är bara hur jag har blivit som jag är. Vem är det jag försöker vara?!

Jag fattar inget. Tro fan att jag alltid bråkar med Fredrik när jag är svartsjuk på att han kan gå ut och leva det liv jag har levt.
Jag vill ha tillbaka mitt liv fast med min familj.
Kan man det?!!

Älskar Hanna men ibland är hon för mycket!!

Jag kan ibland vilja strypa ungen flera gånger om. Jag kan se mig själv och Hanna som Homer och Bart i simpsons när han stryper Bart. Nu gör jag inget sånt så ta det lungt.

Hanna har blivit så jäkla uppkäftig och stöddig. Säger man något till henne så ställer hon sig och skriker tillbaka att jag ska sluta tjata även om jag bara har sagt det engång till henne.

Härom dagen så bad jag henne städa undan på sitt rum och då löpte Hanna amok.
Hon skrek att jag bestämmer inte över hennes rum och hon gör som hon vill och när hon vill.
Hmmm skulle inte tro det.
När vi går ut så lyssnar hon inte för 5 öre. Springer ifrån mig och beter sig som en idiot.

Hade jag bara inte haft mitt temprament så hade jag kanske kunnat ignorera lite men jag hör allt och ser allt och blir FÖRBANNAD!!!
Vet inte vad jag ska göra med henne ibland.

När hon inte ville städa sitt rum tog jag alla leksaker som låg på golvet och stoppade dom i en svart säck och ställde dom på vinden fast jag sa till henne att jag slängde dom och om hon vill ha kvar sina saker skulle hon se till att städa undan hädanefter för annars kastar jag dom med. Så det så.

Igår hade jag röjt i garderoberna så alla kläder skulle få plats så vänder jag ryggen till och då drar hon ut ALLA kläderna och slänger dom på golvet. Varför gjorde hon så?!
Det vet hon inte själv men arg blev jag. Jag tvingade henne att vika alla kläderna igen och stoppa in dom i garderoben på sin plats.

Jag börjar bli skrämd om Ellinor också ska bli så bråkig när hon blir 4 år. Blir hon det låser jag in mig på psyket.

Orkar inte skriva mer just nu så jag får väl uppdatera imorgon eller något.

Pinsamt

Jag och mina 2 kära barn var på mobilia innan idag.

Hanna som är strax 4 år sprang bort inne på H&M när jag hittade henne hade hon tagit av sig sina kläder och satt på sig andra som hon hade plockat i affären och stod och speglade sig.

Jag ser att en expidit står och ser på henne och skrattar.

Jag kan ju säga att jag gjorde allt annat än skratta. Ilsken sm jag blev fick jag be lite om ursäkt för henne men expediten sa bara att hon var som en mini vuxen.



Med mycket sammanbitna tänder väste jag fram till Hanna att plocka av sig kläderna och fort skulle det gå. Då tittar Hanna på mig säger att man måste ju pröva kläderna innan man köper dom så man vet om dom passar.



Mmmmm det är min tös det!!

Mitt första inlägg

Tänkte att jag skulle göra ett försök till att samla alla mina tankar och händelser här.
Eftersom jag inte är så duktig på att skriva så kanske det blir lite obegripligt ibland men jag gör ett försök.

Här kommer att skrivas om allt som kan hända i min familj med mina tokiga ungar till mitt eviga gnäll om...... allt.