tisdag 21 oktober 2008

då har min mamma varit på besök

Då var det ett tagsen man satt här och skrev.
Det har äntligen börjat lugna ner sig här hemma med Hanna. Ganska skönt men det kommer väl snart en ny period som är hemsk eller något.

Min stora flicka fyller 4 år på torsdag. Fy vad tiden har gått snabbt. Min söta lilla flicka är snart en pubertetsnissen som skriker halsen av sig för att hon inte får som hon vill. Jag kommer flytta när den perioden kommer. Jag har redan fått en försmak på hur det kommer att bli och slagsmålen kommer nog avlösa varnandra här.

Elli bara växer och växer. Min lilla söta tösabit. Hon blir 3 månader på torsdag och ska vaccineras då. Elli väger redan över 6 kg så en liten tjockis har hon blivit.
Ibland känns allt förbra. Elli sover hela natten och är väldigt snäll och inte gnällig mer än när det vankas mat eller ny blöja behövs.
När jag tittar ner i sängen på morgonen när jag vaknar möts jag av ett jätte leende och nästan ett skrik av glädje. Min fina flicka.

Min mamma var här på besök. Det var bara 3 år sen jag såg henne sist. Först var jag väldigt skeptisk till att hon skulle komma för jag har väl ingen direkt kärlek till henne efter allt hon har gjort men ibland får jag bita ihop för jag vet att det kommer ta något år till innan vi ses.

Vi hade jätte trevligt och mysigt. Hanna och Elli fick en massa presenter och jag fick en välbehövd peng.
Jag vill så gärna ha en bra kontakt med min mamma men jag vet att det inte går. Jag har förmycket agg mot henne och sen vet jag att hon bara kommer att såra mina barn för hon inte håller vad hon säger. Mina barn ska aldrig behöva känna den besvikelsen som jag har kännt under hela min barndom. Så det är bättre det är som det är.

Min lillebror var också med på besöket. Tyvärr känner jag inte riktigt att det är min bror för vi har aldrig haft någon kontakt. Det är ganska skrämmande eftersom han är de riktiga syskonet.

Ibland känns det så ensamt för jag inte har någon riktig familj men som sagt jag klara mig nog. Jag har gjort det än så länge iallafall.
Blir så avundsjuk på människor som har en nära kontakt med sin mamma och kan krypa upp till henne eller gå på stan och fika. Det har väl fått en annan betydelsen nu när jag själv har barn. Varför kunde inte min mamma vara normal??!!

Jaha det är som det är.....

2 kommentarer:

Tokiga jag sa...

ja du? varför kandem inte vara normala? det undrar fan jag osså! men vi har varandra!

ZANDRA sa...

så nu har jag blogg igen...heter nått annat men du hittar mig på bloggkoll med samm profil! pöss och kram