kanske dax att skriva något.

Då har påsken kommit och gått. Jag har aldrig direkt brytt mig om påsken mer än allt godis som man har fått hihi...
Tycker inte om någon högtid direkt.
Nu ligger jag och fredde med magsjuka. Jag hoppas verkligen att Hanna och speciellt Elli inte får det.

Jag har grubblat rätt mycket den senaste tiden.
Jag och Sofi och Zandra har teledejt en kväll när vi började prata om min lille pojke som jag förlorade i magen. Zandra frågade hur det känns, om jag känner mig som en 3 barnsmamma.
Helt ärligt som vet jag inte. Jag trodde jag hade tänkt på allt och bearbetat det mesta men tydligen så har jag inte det.
Nu har jag gått och grubblat lite på det för att se hur jag känner efter allt som har hänt. Så här kommer lite om mina känslor och tankar kring det.

På något sätt känns det så overkligt, det har aldrig hänt mig utan bara är något jag drömde men på ett annat sätt så känns det så tomt, att något saknas.
Visst kan jag titta på lilla Elli och tänka att hon aldrig skulle funnits utan jag skulle ha haft en pojke på 1 ½ år. Eftersom Elli föddes på årsdagen då den lille pojken dog så är hon min ängel sänd från himlen
Jag känner på något sätt att min pojke är saknad men eftersom jag kände på mig redan från början av graviditeten att något var fel och det kommer inte gå hela vägen så tror jag att jag inte har tagit barnet åt mig på det sättet som man ska. Jag bara visste att jag aldrig kommer att få hålla mitt lilla barn och det sa jag till alla väldigt snabbt. Låter kanske helt sjukt men så var det iallafall.

Man får sig verkligen en tankeställare när något sådant händer. Man ska verkligen vara lycklig över att man kan få barn. Man tar det lite förgivet ibland.

Jag fick tillslut en underbar lite flicka och är helt fantastisk. Så nu sitter jag här med 2 friska och vackra flickor som jag kommer göra allt i min makt för att de ska ha det bra...


så nu skriver jag inte mer idag.